bananbrasse

Jag sitter och är barnvakt. Det vill säga, jag sitter och surfar, barnen ligger och sover, jag får pengar. Nu sitter jag och klurar på om jag kan gå och köpa pizza eller inte. Det står mellan pizza eller korv till midag och korv vill jag inte ha. Om jag bara hade numret till pizzerian skulle det vara no problemas, men nu är det så att vår pizzeria vill vara lite hemlig. Deras numme rär nämligen totalt omöjligt att hitta, det finns inte på eniro och det finns inte på nummerupplysningen och det går inte ens att hitta företaget på ratsit. Man kan ju undra vilka skumma affärer de har för sig. Förut kunde jag numret utantill. För de har ett nummer. Fast jag vet inte hur man får tag på det. Nu vill jag väldigt gärna ha en pizza. En husets.

Amanda-Lou hade kalas idag (hon fyller år den 28 juni, that's the Larsson-way to go) och av en kompis fik hon sitt paket inslaget i ett papper med massa Elvisar på. Ball kompis.

Jag vill ha pizza och när jag har ätit pizzan vill jag kolla på Ondskan. Jag glömde inte datorn på jobbet idag.

Mitt huvud är lite kaputt, jag stod i kassan precis hela dagen och till slut visste jag inte vad jag sa till folk. "Jag vill ha en bit morotskaka och en kaffe" "Var det en latte och en chokladboll du ville ha?"

Nu har de inte sagt ett pip på säkert en halvtimme, nu kan jag väl ändå gå och köpa pizza?

Jag glömde min dator på jobbet. Hur tusan kunde jag glömma min dator på jobbet? Jag var extremt, verkligen extremt sugen på att kolla på Ondskan, som jag hade på datorn. Jag var så sugen att jag visste det skulle vara för bra för att vara sant om jag faktiskt fick titta på den och hade jag inte rätt kanske? I morgon när jag har datorn igen kommer jag inte att vara sugen längre. Men istället för Ondskan blev det det här en stor del av kvällen:



Disco-beatet känns lite off-beat men fy fan, hallelujah, oh shit, GOSH vilken refräng.

Idag ville Sture inte riktigt samarbeta. och verkligen inte vår nya vän Pelle, så det slutade med att vi halvlåg och halvsov i soffan med Pingvinstänger istället.

Oj hjälp. Oj oj oj. Oj hjälp. Hjälp hjälp hjälp. Oj hjälp oj hjälp. Oj oj hjälp. HJÄLP.

Idag jobbade jag hemma. Det betydde Top Model, pyjamas hela dagen och chokladbollar. Men en sån dag behöver man ibland. Nu borde jag gå och lägga mig, men jag vill gå och lägga mig lika lite som så mycket jag vill kolla färdigt på A Rebel Without A Cause. Äsch, det måste nog bli duschen nu, och sen sängen.

Jag tyckte om snön. Alla var så upprörda över kaoset men jag tyckte att det var fint. Det var fint att alla bussar och tåg slutade gå, då finns det ingenting att göra och det är bara att slappna av och strunta i att man kommer sent, det gör alla andra också. Jag tyckte att det var fint att träden vid sidan av vår grusväg var alldeles vita så att det blev en vit tunnel som i någon av böckerna man läste när man var liten. Jag tyckte att det var fint att det blev alldeles fint ute. Framförallt tyckte jag att det var fint att halka omkring i Slottsbacken arm i arm med Linda.

Nu är all snö borta, över en dag, men något som fortfarande är fint är min nya jacka jag impulsköpte på lunchen igår.

Ännu en dag som spenderats i soffan på slottet med Linda och Sture. Vissa lyckades somna i ca 45 minuter (det var inte jag och det var inte Sture), vissa lyckades hamna på ett sådant sätt i soffan att det var helt totalt omöjligt att komma upp, det tog säkert tio minuter och det enda sättet var att i pricip rulla ner på marken. Positionen var dessutom inte så jättefin men dock väl synlig för folk som gick förbi (det var inte Linda och det var inte Sture). Sedan gled vi ner för backen igen och jag gjorde lite smått och gott på stan innan jag gick till jobbet för lite julpyssel. Åh det var så mysigt! De är så söta allesammans. Det bakades pepparkakshus, det gjordes stjärnor av värmeljus och jag gjorde silvertomtar, alltsammans med Coldplay i högtalarna.

Backen är förresten täckt av sådär en tre decimeter snö nu, det blir bättre och bättre!

(Går)dagens fniss:

Linda (bara sådär på tal om korv): Vi har en korv med bröd-maskin hemma.
Lovisa: ?
Linda: Ja, alltså det ser ut typ som en brödrost, det finns ett hål där man stoppar två korvar och två hål där man stoppar bröden och så är det en sån där grej på sidan man trycker ner, och sen ploppar de upp!

Efter en stunds googlande visade det sig att det Linda äger är en Hot Dog Toaster, tryck på bilden!



Vilken grej! Hon har lovat att ta med den till praktiken någon dag så att vi kan äta korv till lunch. Det blir najs att sitta med den i lunchrummet bland allt reklambyråfolk.

Ochrasy

Vad bra man mår när man går igenom Gamla Stan med en mugg varm choklad i handen när det är sådär en minusgrad och alldeles klar och frisk luft. Vad bra man mår när man kommer till Söder till alla favoritaffärer och hittar massa saker man känner sig fin i men ändå inte behöver köpa. Vad bra man mår när man inser att man helst av allt just nu vill åka till Sydamerika och volontära eller till Kina och bli engelskalärare. Vad bra man mår när man ser en jättemysig Kristian i tunnelbanan vid slussen. Vad bra man mår när man kommer hem och Coldplays EP har kommit ut och man får lyssna på de åtta nya låtarna i våra fina vita hörlurar med gult skumgummi från 80-talet. Vad bra man mår när man inser att man inte har sett det senaste avsnittet av Gossip Girl.

Vad bra jag mår idag.

Jag har fortfarande lite hjärtklappning efter att ha varit på bio med Lindisen. Vi såg The Baader-Meinhof Complex och hej! vilken film. Den var spännande från sådär minut fem ända tills slutet, varenda scen var så att man fick andnöd. Och den var ändå 2½ timme lång. Att Linda tyckte också att den var spännande märktes tydligt, det både syntes och hördes och hon är sötis <3. Låten de hade valt till eftertexten blev dock ett litet anti-klimax, vem väljer Blowing in the wind till en brutal terroristfilm? Det blev middag inne på bion också, popcorn och hot snacks. Tur att det fortfarande stod mat på spisen när jag kom hem så det blev en andra middag efteråt.

Efter bion for jag till Stockholm för att trixa till mig lite sovmorgon i morgon då vi ska till Sacomässan och kika på högskolor och universitet, spännande.

Dagen spenderades med Sture på Slottet. Mycket trix och pill men väldigt skojs.

För att kompensera för moin egocentrism i det förra inlägget bjuder jag på den här! Jag tänker inte ens kommentera den, tryck bara på den så fattar ni.

Jag tycker att Linda har sammanfattat dagen väldigt bra i sin blogg, läs här. Redigering, te, mackor, redigering, Bragokex, redigering, te, mackor, redigering, Bragokex, Bragokex räcker från min sida.

Förlåt, men nu måste jag bara få skryta lite, jag känner mig så bra just nu. Idag var det dans och vi gjorde någon slags machodans, man kan tänka att det var som Lady Marmalade fast som killar istället. Om ni fattar. Lite halvdirty alltså. I alla fall så hade läraren spenderat säkert en tredjedel av lektionen att tjata på att vi måste hitta karaktärer som passar till dansen och att det inte finns någon mening med det annars och blabla. Efter att han hade tjatat som mest körde vi igenom dansen och efteråt pekade han på mig och sa: Du, du gör ett skitbra jobb, precis så där ska det vara! Och så kom han fram och la händerna på mina axlar och sa: Jag hade verkligen velat att du skulle få visa upp det själv så att alla får se, men det hinner vi inte (PHEW!) Men du gör verkligen precis rätt fysiskt, försök bara att tona der killerfacet lite så att du inte ser ut som att du vill mörda någon (hihih). Han sa det inte bara tyst till mig heller, han skrek ut det över hela salen så att alla hörde (hihihi). Så där, förlåtförlåt, enough med skrytet nu men ni fattar inte hur bra det kändes. Jag känner mig alltid helt sämst på dansen, jag är typ 100 gånger långsammare på att plocka upp koreografi, jag kan aldrig någonsin få till alla golvtricksgrunkemojer vi håller på med och jag känner mig alltid helt virrig så det känns sjukt bra att veta att jag gör någonting bra i alla fall. Så jag var tvungen att skriva av mig lite.

Idag började praktiken på slottet. Slottet ligger på Uppsalas högsta och brantaste kulle. Jag gick upp och ner för kullen fyra gånger idag. Då upptäckte jag att har man inte bra kondition blir man ruskigt andfådd när man når toppen. Hej och hå vilken bra kondition jag kommer att ha om tio veckor.

Jag har suttit med de där hönsprotokollen nu i några timmar och skrivit Ej med i frivilliga salmonellakontrollen sådär en 100 gånger till och lärt mig att man inte får ha foderstationer i djurutrymmet och att man inte ska ha en gödselbinge och att man måste vara väldigt noga med driftsjournalerna.

Jag vaknade för sent idag. Jag missade den fina snön. Nu är det bara snöglopp istället (hihihi snöglopp). Det första snön brukar alltid ge en sån fin känsla men den missade jag i år. Så är det med det.

Najs är ordet.

Det känns bra när det enda sättet att komma hem en fredag klockan åtta är att åka taxi.

Nu är det alltså ingen mer skola på 13 veckor. Det känns förstås galet skönt och praktiken ska verkligen bli jätteskoj. Jag kan ändå inte riktigt låta bil att tycka att det är lite sorgligt, speciellt när lärarna kommer och kramar en i typ fem minuter och får tårar i ögonen för att de inte kommer att se oss på så länge. Hur ska det gå när vi försvinner för gott? Mysmänniskor. Fruktansvärd tur att jag ska praktisera med Linda i alla fall, annars hade det nog inte gått.

Vi har engelska men jag försöker göra en uppgift till mediekommunikationen. Det är där vi har den läraren som inte ens förstår sina egna uppgifter och jag tvivlar starkt på att han har en endaste aning om vad det är vi ska göra i den här, trots att han påstår att han har gjort den själv (vilket det är ganska obvious att han inte har). Jag upptäckte precis att han inte ens kan stava till ämnets namn. I hans mapp på nätverket står det mediAkommunikation. Bra jobbat. I den här uppgiften ska vi skriva om det globala torget, alltså en hemsida. De frågor vi ska svara på är:

Vad är nytt?
Spegla din bild om det globala torget.
Hur förklarar du medierad handel?

?

GLÖMDE DAGENS ABSOLUT VIKTIGASTE!

Linda den überängeln gjorde att jag idag fick årets första Juleskum. Juleskum och jag har en speciell relation och årets första är förstås alltid lika viktig. Vilken otroligt bra peppning för pluggandet dessutom! Vem skriver inte ihop en kickassande textananalys av en spökhistoria med lite Juleskum?

Jag känner att jag är lite uttömd på positiva adjektiv för att beskriva konserter. Jag vet liksom inte riktigt vad jag kan skriva som inte blir platt. Men; Salem Al Fakir i Berwaldhallen var fantastiskt übertoppen megabra. En sån som han skulle man ha i fickan. En sån som kan spela säkert alla instrument i världen första gången han försöker, kan skriva absurt bra låtar i vilken genre han vill, ser ut som en femåring och låter som en femårig (med väldigt kraftiga pipor) och har absolut ingen aning själv om sin egen storhet. Ja, det vore sannerligen något att ha i fickan. Konserten då då, den var tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester och en jazzpianist. Mest Salems låtar, lite annat. Det blev ganska så mäktigt kan man säga med en orkester på så där 75 personer och så Salem själv som gjorde allt rätt förutom att komma ihåg texten men det blev liksom också rätt. Och så var det gratis. Kan det bli bättre? Ja, om pappa inte hade varit i Tyskland hade han kunnat ta med mig backstage och så hade jag kunnat få träffa Salem, menmen, då hade det blivit overload.

Jag har en fruktansvärd träningsvärk i min rygg efter att ha svankat så mycket på dansen igår. Min danslärare (mycket manlig man, cirka 30 år) har nog gått och blivit lite knasig. Igår började vi med att göra någon slags hindi-dans till någon indisk shaaahaabaalaaha-musiksom uppvärmning och sen gjorde vi en extremt (EXTREMT) feminin dans till Lady Marmalade och jag undrar var tusan den kommer ifrån.

Det blev plugg på biblioteket med Linda idag med, surprise? Men det är nice, man får saker gjorda till skillnad från hemma och framförallt i skolan. I morgon är det julavslutning godnatt.

Vi har just nu religionslektion med redovisningar om livsåskådningar. Vår om självmordssekter var jättebäst (jättelängst) av alla. Lätt. Vi höll på i nästan en halvtimme tror jag faktiskt och pajade därmed hela schemat. Menmen, alla uppskattade det oerhört. ehe.

Igår blev det plugg på biblioteket med lindajs once again, middag på samma ställe once again (tänker inte säga vilket)

Vi provade faktiskt studentmössor igår. Nu är den beställd. Mäktigt.

Nu blir det forntida egypten (Y)

Jag blev helt plötsligt på extremt sniffhumör. Nej fel, fnisshumör! Mitt huvud är lite uttömt på smarta tankar så saker som sniffhumör blir kul. Jag och Linda körde en intensiv pluggstund på biblioteket, det var en diskussionsdel till arbetet om självmordssekter som skulle skrivas. Jag måste bara säga att vi är så jävla bra. Verkligen. Jag kan själv inte förstå hur vi kan komma på så bra saker i våra diskussioner. Innan dess var det middag på Max och innan det var det möte på fredsmuseum. Han verkar vara en flummig prick, vår handledare, men det känns fint. Det blir nog lite hårt och svårt men det ska bli grymt kul.

Sitter och tittar på Dom kallar oss artister med Marit Bergman och det är lite konstigt och lite läskigt för han den där killen hon är och spelar hos är en sån jag verkligen ser överallt. Alltså verkligen överallt. Jag har sett honom på en mängd konserter, flera gånger på Peace & Love och till och med på stan. Och så nu i TV. Knäppt knäppt.

(Ni kan gärna få gå in här och rösta på 5, 10 eller 14 :) Helst 10 för den har redan fått några röster hihi (: )

I morse höll vi ju då våra hyllningstal. För mig blev det hela avklarat på alldeles för kort tid eftersom jag körde igenom hela talet med näsan i pappret i räserfart, och jag är så fruktansvärt arg på mig själv för det. Flera i klassen höll väldigt fina tal, så fina att jag inte bara blev tårögd som ändå kan se ganska charmigt ut, nej, stora feta tårar var det så att kinderna blev blöta. Efter det var det slut på dagen och tur var väl det för då var det hem och plugga i räserfart. Det gick inte i lika mycket räserfart som talet, men bra gick det i alla fall! Jag hann färdigt med de tre saker jag hade planerat att göra, och visserligen gör inte det så stor skillnad eftersom jag fortfarande har 1000 saker till att göra  men jag kan i alla fall somna med hyfsat gott samvete.

Den är veckan är verkligen bortom hysterisk, bortom galen, bortom stressig. En sån vecka då man får ta en paus från sitt liv och stänga in sig i en bubbla och stanna där tills den är över. Men när den är över, då ni. 13 veckor borta från skolan. 13 veckor utan en enda uppgift att göra. 13 veckor av lediga eftermiddagar att göra vad man vill på.

I princip hela den här dagen har spenderats med att skriva ett hyllningstal. Nu är det färdigt men jag har inte hunnit träna en enda gång. Jag är så dålig, jag hade kunnat skriva det på de två lektionerna, alltså sex timmar, vi fått till det i skolan och kunnat det helt perfekt men nej, det är ju sånt som bara är helt omöjligt att göra. Istället blev det en sån där normal söndagsstress och ytterligare ett tal jag inte kan ett ord av utantill.

Om ni ännu inte sett Dom Kallar Oss Artister med Håkan så måste ni titta på det på svt:s hemsida. Jag kan inte förstå vilken fantastisk man han är, det är helt ogreppbart. Jag tror att jag satt med handen för munnen och vidöppna ögon under hela programmet för att han var så sjukt gullig.

Om ni får tråkigt kan ni ju alltid göra det här quizet förresten!

Idag började min sjuåriga lillasyster sjunga Banana Phone, och inte för att hon hade hört den i vår film. Respekt.

Jag är fruktansvärt avundsjuk på min syster som åker till Kina i morgon, BÅDE till Beijing och Shanghai. Hon var här idag och det var sjukt länge sen vi sågs kom jag på så det var absolut dags, och det var absolut väldigt kul. Vi råkade börja med att spåra lite med Miranda och Amanda-Lou, så de blev så uppspelta att de inte kunde sova, jaja. Vi kan vara lite fnissiga av oss, vi Larssons.

Nu hittade jag EMA på MTV men sånt där ska man inte kolla på, man blir bara arg. Britney Spears vinner över Coldplay, The Jonas Brothers är nominerade och 30 Seconds To Mars vinner minst två priser. Nej.

OASISOASISOASISOASIS

Alltså kolla här, den här filmen, den ska bli min mya favoritfilm har jag bestämt. Emile Hirsch, Ang Lee, 1969, Woodstock. Det borde bli stort.

ståplats på Oasis. enough said.

Fanta Citron. Vilken hit. Varför säljs den inte i Sverige längre?

Det här är en sån där pang pang låt.

Nu är vi hemma igen, fem böcker, fem extra kilon och en redan försvunnnen solbränna senare. När jag vaknade i morse hade verkligen precis all färg försvunnit. Resan blev väldigt mycket som vi hade planerat. Vi låg på stranden och läste böcker, promenerade och åt massa god mat och det var liksom det enda vi ville göra. Det var en väldigt typsikt Fritidsresor-resa à la Sällskapsresan men vi lyckades hålla oss ifrån det väldigt bra, vi var inte med på vattengympan, vi hängde inte vid poolen och vi gick inte till Blue Moon Bar och kollade på shower med "skandinaviska artister".



Den här är lite chockerande. Det blir jäkligt spännande att se vad det blir för något av det. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Gustafs skådespelarinsats, men han låter och ser i alla fall så ruskigt ond ut, man blir ju nästan rädd för honom.