bananbrasse

Den här helgen har varit lite smått kämpig, men ändå bra. Jag började med att jobba på V-dala nation tillsammans med Linda och Lotten i fredags, det var Gräddgasquen 2007, ekonomistudenternas stora happening för året, på G. Temat var Champagne, så det var kostymer och festblåsor som gällde. Min, Lottens och Lindas uppgift var att tillsammans med cirka 25 andra servitörer servera all mat och dryck, så det var bara att lära sig att balansera tre eller fler tallrikar i händerna på samma gång. Det var lite stressande att vi skulle lära oss allt på en gång och att allt skulle bli rätt, men alla gästerna var lite smått dragna kan man väl säga, så de märkte inte om man gjorde fel. Jag sov över hos Lottsie på kvällen och på morgonen efter ringde de från mitt vanliga jobb och frågade om jag inte kunde komma och jobba, så då gjorde jag det. Lite extra cash är ju aldrig fel.

Idag har jag haft en ganska lugn dag, satt hemma först och gjorde ingenting och sen på eftermiddagen gick jag ut på en liten promenix i mörkret. Det är så jobbigt när det blir mörkt så tidigt, jag blir så paranoid och tror att det ska hoppa fram rånare och våldtäktsmän och rävar och bananer och allt möjligt ur buskarna fast klockan är halv fem på eftermiddagen. På kvällen mättade jag mig med lite pizza och glass, lite belöning måste man ju ha efter en helg av hårt arbete.

Under min promenad kom jag fram till en del viktiga insikter. Till exempel att jag ska gifta mig med Victor Norén och inte Gustaf. För Gustaf är ju en Gud och det går ju liksom inte att gifta sig med en G. Så nu vet ni det.

Och så till dagens lista, jag känner mig lite okreativ idag så ämnet för dagen får bli något så tråkigt som de godaste frukterna.

5. Ananas
4. Rambutan
3. Granatäpple
2. Mango
1. Litchi

Idag var en BRA dag. Inte bara för min del utan för en kär väns del också, och det innebar att min dag också blev bättre :) Nu kanske ni undrar varför min dag var så bra, och det ska jag berätta. Efter att ha varit på en snowboardtävling med Kompis-Carro ( hääh! ;) ) på Stadion i Stockholm följde jag med henne till stationen så att hon inte skulle gå vilse. När vi gick på perrongen vid spåret där hennes tåg percis hade kommit in såg vi tre personer komma gående mot oss. Snabbt såg jag att den ena av de var Gustaf Norén (en av sångarna i Mando Diao om någon undrar). Jag utbrast: Herregud! och kort efter det hörde jag mig själv säga: Hej Gustaf! Han svarade hej och jag fick en riktig knäpp, så det enda som slank ur min mun var: Du är bäst! Han sa tack och jag frågade om jag kunde få en kram. Det kunde jag, och efter det sa jag tack och hejdå och gick vidare. Kort efteråt började jag skrika som en stucken gris och Gustaf och hans bror Victor och den tredje personen som jag tror var Gustafs fru måste ha skrattat ordentligt åt mig. Men det gjorde absolut ingenting för det var det ju liksom värt om man säger så.

Jag blev riktigt förvånad över att jag vågade gå fram till honom, jag är väldigt väldigt blyg i vanliga fall. Men idag gick jag bara fram till Gustaf helt utan att ha någon som helst tanke på att det skulle vara läskigt, jag bara gjorde det. Jag kanske helt enkelt har blivit mindre blyg. Det skulle faktiskt kunna vara så, det känns så. Dels beror det nog på att jag numera jobbar på ett café och därför behöver ha ganska mycket kontakt med folk, och dels har nog skolan hjälpt till. Bra är det i alla fall, för det är så onödigt att vara blyg, man går miste om mycket.

Och nu till listan som dagen till ära får heta..."De hetaste männen inom the musicbiz!" Personerna på listan är inte nödvändigtvis snygga, utan bara heta. Denna gång får ni även en liten motivering på köpet!


5. Paolo Nutini. En man, eller snarare pojke, som riktigt kan få mitt hjärta att smälta genom att ha ett ansikte sött som socker en röst som en 35-åring, minst, trots att han bara är pluttiga 20 jordsnurrar. Därför får han en plats på min lista.
4. Victor Norén. Här har vi definitivt en person som ärvt väldigt många goda kvaliteter från sin äldre broder (Gustaf). Att han är en talangull låtskrivare med en härlig röst och skön ironisk humor bidrar definitivt, men det som gör att han får en plats på min lista är hans sätt att försöka vara kaxig och nonchig, men inte riktigt lyckas eftersom han innerst inne är en väldigt snäll och mysig person.
3. Timo Räisänen. Timo Timo Timo, en människa med sötare personlighet finns nog inte. Hans sätt att ta hand om sina fans, alltid vara glad och ha en grym energi på scen gör att han definitivt förtjänar en trejde plats.
2. Björn Dixgård. Det finns ingen som är manligare än Björn, och att han dessutom troligtvis har världens bästa röst, i alla fall den rösten med mest soul, gör förstås inte saken sämre. Han är också den enda i hela världen som kan bära upp en polotröja vilket helt klart ger honom en stark andra plats.
1. Gustaf Norén! Jag vet inte om jag egentligen behöver motivera detta, men Gustaf bara utstrålar hethet.
Hans kaxiga uppsyn, Borlänge-bitterheten och de evigt kisande ögonen gör att han hamnar högst upp på den här listan. Och så kan han ju skrika "Yeah!" som ingen annan.

Förresten tycker jag att ni ska kolla in min kära systers band på http://www.myspace.com/sweetheartauctioneer.

Jag satte mig här för att jag tänkte skriva ett jätteirriterat inlägg om kollektivtrafiken och att den aldrig fungerar som den ska (turen har verkligen inte varit på min sida idag), men sen insåg jag att det bara skulle bli jättenegativt och tråkigt och att det inte skulle vara någon som skulle vilja läsa det. Det är ju faktiskt väldigt trist med folk som bara är helt neggiga hela tiden, och jag har insett att jag är precis en sådan männsika. En sån som gnäller över allt och aldrig ser att varje moln har en silverkant. Så från och med nu ska jag bli mer positiv till allt, för visst är det väl väldigt mycket bättre att vara en sådan person som alltid sprider glädje omkring sig och ger energi till sina vänner än att bara gå omkring och vara gnällig? Jag brukar tänka att det är bättre att vara realistisk och aldrig hoppas för mycket, till exempel om jag är med i en tävling tänker jag alltid att jag inte har en chans att vinna för att inte bli besviken, men realist = pessimist och pessimister är inte kul och vad gör det om man blir besviken lite då och då om man är glad och positiv annars? Det verkar väl mycket vettigare att gå runt och tänka glada tankar med bara lite inslag av besvikelse då och då än att gå runt och tänka negativa tankar hela tiden och bara bli glad ibland? Fast samtidigt hatar jag att bli besviken, det är bland det värsta jag vet så vi får se hur länge mitt försök att bli en positiv människa håller. Jag kan ju i alla fall börja det hela med att säga: Åh vad roligt det ska bli att gå till skolan i morgon och titta på Köpmannen i Venedig med allas vår älsklingsengelskalärare Tomas!

Jag tänkte starta en ny grej här, varje gång jag skriver ett inlägg skriver jag också en topp-5 lista över något, det kan vara vad som helst. Det jag tänkte starta med är i alla fall favoritord, såna där som bara klingar helt rätt i munnen. Så här har ni mina favoritord!

5. Omslag
4. Skumgummi
3. Konvolut
2. Banan
1. Blandband!

Usch usch usch usch usch. Efter att ha kommit hem från en helt underbar konsert med Timo Räisänen satte jag mig och tittade på en dokumtentär om en kinesisk klädfabik där det tillverkades jeans. Man fick följa en 17-årig tjej som hette Xiaoli och som precis hade börjat jobba där. Hon tjänade 50 öre i timmen och hennes jobb var att klippa trådar från jeans. Hon började jobba klockan 6 på morgonen och var ofta inte färdig förrän klockan 2 på natten. Många av dem som jobbade där kunde inte ens hålla sig vakna hela dagen och somnade på sina hårda och obekväma stolar, men om det hände blev de genast väckta av deras förmän som alltid gick och höll koll på att alla arbetade flitigt. Varje morgon innan arbetarna kom in till fabriken möttes dem av en skylt där det stod "Om du inte jobbar hårt idag måste du jobba hårt i morgon med att hitta ett nytt jobb".

Chefen för fabriken tog emot alldeles för stora beställningar från affärerna vilket gjorde att arbetarna ofta var tvungna att jobba i över 20 timmar i sträck och dessutom knappt få någon mat på den tiden. Alla sov inne på fabriken, så de var aldrig utomhus och de kunde därför aldrig göra något roligt. En gång smög Xiaoli och en kompis till henne ut och köpte uppiggande te för att hålla sig vakna. De blev påkomna av  en förman och blev därför tvungna att böta 20 yuan vilket motsvarar lönen för två dagars arbete.

Arbetarna kunde aldrig vara säkra på när de skulle få  lön och om de skulle få  någon överhuvudtaget, vilket händer ganska ofta. Över nyår fick alla åka hem till sina familjer, men Xiaoli som inte hade fått någon lön den månaden hade inte råd att åka hem utan fick fira sitt nyår ensam på fabriken.

Det går inte att beskriva i ord, så för att riktigt förstå hur hemskt det är borde alla se den där dokumentären. Jag kan inte förstå hur man kan ge fabriksarbetarna så lite betalt medan det finns någon annan person någonstans som tjäner hur mycket pengar som helst. Kläderna har blivit alldeles för billiga, vi behöver inte kunna köpa ett par jeans för 200 kronor. Om tillverkarna av kläderna skulle kunna tjäna tillräckligt med pengar för att kunna överleva om jeansen skulle kosta 400 istället, så varför inte? Det är absolut värt det.

Det värsta är att jag egentligen inte kan säga nåt om det här eftersom jag sitter här helt klädd i kläder från H&M som med stor sannolikhet är värst när det gäller sådant här. Tjocktröjan jag har på mig kostade 149 kronor och jeansen kostade 198 kronor. Jag undrar hur stor del av de pengarna som gick till tillverkarna. 1%? Om ens det.