bananbrasse

Om ni har lagt märke till min daliga uppdatering beror det pa att jag befinner mig pa Lanzarote. Jag och morsan bestämde oss lite spontant sadär att aka pa en liten solsemester och da var liksom Lanzarote det enda som fanns kvar. Nu har nästan hela veckan gatt och i morgon aker vi hem igen. Jag är inte speciellt beredd pa det, väderprognoserna vi har sett pa rapport (japp, vi har svensk tv pa rummet) verkar inte sa lovande. Speciellt inte eftersom jag fick ett sms av Oskar där det stod att det snöar för fullt hos honom. Men nu ska vi inte tänka pa det, det är fortfarande mer än tolv timmar kvar. I kväll blir det Tapas, räkor i vitlök, och var nya favorit papas arrugadas (en kanarisk specialitet tydligen, potatis kokade i havsvatten sa att skalet blir alldeles salt som man far tillsammans med tva sjukt goda saser) och lite annat gott.

Nu haller pengarna pa att ta slut men det kommer mer uppdateringar i morgon när vi har kommit hem.

Läste några gamla blogginlägg. Så påhittig och finurlig jag var förut. Nu blir allt grått, platt och ja, jag kan inte ens komma på ett tredje adjektiv som beskriver mina inlägg. Min kreativitet räcker bara till en aktivitet om dagen. Idag ödslade jag den på en bild. En psykadelisk bild som gav mig huvudvärk och kramp i handen men som jag är väldigt glad att jag gjorde.

Jag vill att juni ska komma tillbaka. Juni var en berg-och-dalbanemånad men jag hade åtminstone något att blogga om. Juni var allt och inget, juni var underbarast, vackrast, bäst. Juni var panik, stress, ångest. Mest av allt var juni extas.

Chillchill dag. Var bara i skolan i sådär en kvart, mentorssamtalsdag. Lite oväntat gick det väldigt bra. Lärarna verkar ignorera att jag precis varje lektion sitter och stirrar på skärmen utan att göra ett enda dyft, men det kan jag ta. Mamma tyckte att vi skulle fira med lite fika så vi begav oss till Ofvandahls. Åt en tryffelmussla som väckte lite fina minnen, ska du ha den där? Sedan blev det en liten tur på stan för och fixa lite smått och gott, köpa solkräm, växla pengar, hämta glasögon och lite så. Jobbade lite innan mentorssamtalet också, registrerade protokoll för besiktningar av hönsstall. Spännande? Man kan få veta vilka som lägger de döda hönsen i gödseln och annat kul så lite spännande är det allt. Sitter och skriver ungefär 4 4 4 4 4 4 4 4 4 2 4 4 4 4 4 1 3 4 4 4 4 4 4  och "ej med i frivilliga salmonellakontrollen" men jag har fortfarande inte fått in snitsen på salmonellakontrollen, det går lika segt varje gång. Svårt ord. Fem timmar down, ca 15 to go. Menmen, för lite extra cash är det ganska så värt.

Nu sitter jag och funderar på vad jag vill göra. Lära mig Politik på piano, sy, titta på film, kolla på heroes, skriva min låttext? Är mest sugen på att sy men är nog för lat för att plocka fram symaskinen så det får nog bli heroes istället.

Vi siiter och har det stördaste provet någonsin. Vi får ha böcker, internet och våra anteckningar och just nu är inte ens läraren här så vi kan dessutom prata med varandra. Känns som att jag kommer få godkänt. Dock är det jävligt tur att vi får göra så här för annars hade jag varit helt körd.

Jag är så glad. Jag är så glad. Jag är så glad. Jag är så glad.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Den här dagen blev perfekt. Jag vaknade efter fyra och en halv timmes sömn med världens ångest och ville verkligen inte gå till skolan. Det kändes som att vi skulle få jättejobbiga uppgifter på både engelskan och fotografisk bild och med min trötthet och halvsjukhet kände jag att jag inte skulle få ett dyft gjort. På vägen till skolan möttes jag av en småtrevlig överraskning på bussen, hade kunnat vara ännu lite bättre men var tillräckligt bra. På lektionen fick vi reda på att vi bara skulle läsa en bok hela lektionen och jag hade dessutom fått ett mail från fotoläraren som sa att hon var hemma med sjukt barn och att vi bara ska redigera bilder. Så sjukt skönt och precis det som passar mitt humör. Vi valde precis rätt soffa att sitta och läsa i på engelskan, oh ja, och nu jävlar, I'm going for it. Efter rasten fick vi fint besök av Lisa, det var ett tag sen! Mysmys.

Efter lunchen ringde Linda the call of a lifetime och kirrade praktikplats åt oss. VI HAR PRAKTIKPLATS UNDER ALLA TIO VECKOR!!!!!!!!! Fattar ni hur skönt det är, ingen mer ångest och ingen panik. Vi ska vara på Fredsmuseum och göra dokumentärer, så sjukt kul och galet intressant!

Och så är det fredag, vilket betyder gos hemma med Idol och en tidig kväll, jobb i morgon klockan nio tjohej.

Idag klippte jag håret. Det finns inget ställe man känner sig så utsatt som i en frisörstol. "Kan du hjälpa mig att kamma ut hennes hår? Hon har väldigt många tovor", "Det var ett tag sedan du klippte dig va?", "Oj, du jag kommer nog behöva ta sådär en tre-fyra centimeter ser jag nu". Och så ser man dessutom så ful ut man bara kan, det svarta skynket som trollar bort hela halsen, mittbenan, klämmor som håret är uppsatt i lite varstans och så halvvått, helt livlöst hår som ligger slickat kring huvudet. Nej, inte undra på att jag går till frisören kanske två gånger per år.

Nu är min novell nästan färdig. Så som jag kämpat. Jag är dock blind för den, jag har ingen aning om vad som är vad, och jag kan inte för fem öre avgöra om den är någorlunda bra överhuvudtaget.

Det här kan vara det mest komiska jag sett.

The Last Shadow Puppets var sjukt bra. Mäktigt med orkestern och de låter verkligen precis som på skiva, fast mer liksom. Förbandet Ipso Facto var riktigt balla också. Lite läskiga kanske, men balla. Och deras trummis! G A L E N. Om alla hade gjort som två och två-vakten och de snälla norrlänningarna sa hade jag fått krama Alex Turner men jag fick nöja mig med att klappa på Miles rygg.

Och så var hela Mando där.

Mysdag. Medieproduktion på förmiddagen, gjorde inte speciellt mycket men hade inte heller speciellt mycket att göra eftersom i princip alla var ute och filmade och vi bara var tre personer + Björn i klassrummet. Den nyinförda fikastunden togs emot med öppna armar och Denize (eller var det Denize mamma?) hade bakat en helt wonderful drömrulltårta. Mediekommunikationen med Mådis var faktiskt också mysig konstigt nog. Försökte lära mig Illustrator men det gick mindre bra, blev dock ganska färdig med min logga. Fin stämning hela dagen bara.

Känns som att jag bara skriver om skolan nuförtiden. Inte så party, men är lite för busy för att lägga ner någon större tid på bloggen just nu så ni får stå ut.

Jag kan inte skriva noveller. Bara rad efter rad av dravel, ingen substans.

Det här är sjukt. Det är ödet igen. Jag kan inte låta bli att tro på det.

Igår när jag satt i bilen började jag tänka på Emma Svensson och hennes bilder. Hhennes sätt att spegla artister, hennes variation, hur sur jag är på henne för att jag aldrig någonsin kommer att kunna ta en bild ens i närheten av dem hon har tagit. Hennes färger, hennes färger, hennes färger. Jag fick ett akut behov att få fotas av henne. Tänk vad underbart, tänk hur snygg man skulle se ut. Började tänka ut massa olika möjligheter, skulle det gå att köpa en session, vad skulle det kosta, hon borde ha en tävling, jag måste bli hennes kompis.

Idag hittade jag av en ren slump en tävling där priset är en fotografering och styling med Emma Svensson och Karoline Andersson. Ödet, eller vad säger ni?

Nu ska jag alltså försöka beskriva hur jag skulle vilja bli fotad. Jag skulle vilja ha det så här: Jag som Audrey Hepburn i Breakfast at Tiffany's. Den klassiska öppningsscenen utanför Tiffany's, svart klänning, svarta handskar, håret uppsatt i en avancerad svinrygg, pråliga smycken. En croissant och en mugg kaffe i handen, sköldpassdmönstrade solglasögon. Där New Yorks gråa, hårda, smutsiga gator står i kontrast till glansen, till pärlorna, till de glittrande diamanterna i fönstret. Så skulle jag jag vilja bli fotad.

Naturkunskap är så fruktansvärt tråkigt. Jag borde följt min instinkt och bytt, men nu är det för sent. Verkar dock som att vi ska titta på film idag, fast det verkar inte som att den funkar på lärarens dator, och ingen av eleverna är villig att låna ut sin så vi får se hur det blir. Nu låt det limitlimitlimitlimitlimitlimitlimitlimitlimitlimitlimitlimit ur högtalarna så det verkar ju inte så lovande. Det lilla vi kan se av filmen verkar extremt värdelöst så det kanske bara är bra om den inte funkar.

Jag ser inte fram emot den här veckan på något sätt. Jo, på ett sätt. Last Shadow Puppets på onsdag!!!! Men allt annat. Måste skriva en novell till svenskan, religionsprov, naturkunskapsprov, fotouppgift, söka praktikplats, medie-cv, låttext och så troligtvis en mängd grejer jag glömt.

Nu kommer läraren in med en tv istället, laters.

I morgon är det fredag. Då ska jag få ha min fina kofta på mig. Då kommer också äntligen Linda hem och tyvärr kommer jag behöva berätta för henne att jag inte har slutfört det uppdrag hon gav mig, men jag ska. Vänta bara. I don't feel it coming tyvärr men I'll make it happen, det måste jag. På lördag ska jag tjäna en oförskämd summa pengar. På söndag, ja vad händer på söndag?

Bra dag idag. Extremt rolig religionslektion, bara diskussioner om etik och moral och hur man skulle agera i olika situationer, spännande lunch, sluta tidigt, skön eftermiddag hemma, skrattanfall x 100 till Help!, chockladmuffins, Skruva den som Beckham för vad jag skulle kunna tänka mig vara 10:de gången och Oasis.

Idag skulle John Lennon ha fyllt 68. 68 är en sån fin ålder och det suger att han aldrig fick uppleva den.



Det är väl så att alltför stora människor dör i förtid.

Jag hade velat göra något bra på förmiddagen, något som förtexten förra veckan. Istället blev det den ena dumförklaringen efter den andra och det enda jag åstadkom var att ändra opactiteten på en text och skriva "konsert pågår" medan Björn fick göra det jag egentligen skulle göra.

Lär man sig mer religion på mediekommunikationen än på religionen, där vi ändå lär oss mycket religion, är det något som inte riktigt står rätt till. Som religionslektion hade eftermiddagen varit görrolig, i alla fall första halvan, men inte fullt lika kul som mediekommunikationslektion. Långt ord. Mediekommunikationslektionshöstterminsgrovplanering.

Ritade John Lennon på en halvtimme. Fartvinden gjorde honom sned och vind och krokig och fulare än han borde blivit men jag har bestämt mig för att det inte gör något. Han kan få vara sned och vind, det klär honom.

OJ nu blir jag överväldigad. Det hände alldeles för mycket saker på en gång idag, jag kan inte ta in en enda av dem. Jag hoppas att allt kommer bli så bra som det skulle kunna bli.

Jag har mitt eget DNA i en burk i min väska så om någon vill göra en klon av mig är det bara att passa på.

Dansen är så mysig på måndagar. Minigrupp med sex stycken och alla är härligt dåliga. Inte minst jag, men sjukt roligt är det i alla fall. Och så Eva, fyrtioplussaren med den oversizade svarta t-shirten, de gråa blanka tightsen och de svarta benvärmarna. Som är besviken på att dans- och teaterlägret på höstlovet bara är för 11 till 14-åringar, som dansar två klasser på raken på måndagar och som har dansat så mycket hon bara kan de senaste åren. Och som inte hänger med överhuvudtaget i något vi gör men är lika glad för det.

Hur ska man kunna skriva en låt på 40 minuter?

Jag har varit så jävla duktig idag, jag måste bara säga det. Skrev färdigt religionsarbetet, skrev klart krönikan, gjorde färdigt logotyp-uppgiften som jag inte ens hade tänkt göra idag, städade hela nedervåningen och la in nya låtar på iPoden.

Jag var inte uppe och skrev blogginlägg kvart i åtta i morse frivilligt. Jag skulle jobba och det gjorde jag. Folk satsade hårt på Kanelbullens Dag och åt upp två omgångar bullar när vi vanligtvis knappt säljer en. Jag stod i kassan och tappade inte ett enda bakverk. Hemma började jag titta på Breakfast at Tiffany's innan middagen och sen tittade jag och mamma på lite hemlisar som jag inte tänker berätta. Jag tror inte att det kommer att bli något av det, men oj vad det vore något. Nu ska jag fortsätta att titta på Breakfast at Tiffany's och försöka hålla ögonen öppna. Svårt att titta på film i sängen.

Take me to the misty mountains and dance with me. Make me hair blow in the wind and make my long floral dress twirl around my feet. Sing to me and lift me in the air and we'll be caught ip in heaven.

Jag tror att det här är den första fredagen jag åkt direkt hem till mamma efter skolan sen i ettan. Hela tvåan jobbade jag, åkte till pappa eller var med kompisar så jag har alltså inte spenderat en fredagseftermiddag hemma på över ett år. Så här najs har det inte varit på länge, sitter i sängen med datorn i knät och tittar på Roman Holiday, en asmysig film från 1953 och äter glass. Ikväll ska jag titta på Idol och äta chips. Så jävla skönt.

Kristian Anttila på Kafé 44. SVETTIGT:

Nio timmar lektioner utan lärare har vi haft sen igår förmiddag.

Buddha sa en gång att livet aldrig är helt tillfredsställande. Man måste släppa de materialistiska tankarna, uppfattningen man har om sig själv och sina begär. Först då har man en chans att nå upplysning och när man väl gör det, då är allt klart som en högsommarhimmel. Jag vill kunna förstå hur man uppnår fulländad vision eller fulländade känslor och jag vill förstå hur man försätter sig själv i djup trans och jag vill förstå hur man vet att man nått Samadhi och hamnat i ett tillstånd av fulländad tomhet och vila som är fritt från alla föreställningar hjärnan kan bilda. Jag vill kunna välja att min hjärna ska vara tom.

Vi fick inte speciellt mycket gjort i skolan idag inte, projektarbete på morgonen och det blev bloggar för Lindas del och Photoshop för min istället för vår musikfilm. Dock kom vi faktiskt på något mystiskt sätt en bra bit framåt och vi har lite struktur nu, och det känns så mycket bättre än förra veckan, nu känns det som att vi faktiskt kommer att få ihop det här bra. På eftermiddagen blev det någon slags ta igen-lektion eftersom läraren var sjuk. Skulle jobba med religion men ja, det kunde ha gått bättre.

Dans på kvällen, och fy tusan vad jag kände att det gick dåligt för mig, pAjade alla koreografier, fladdrade runt all over, hade ingen balans och inget center alls men tydligen var jag inte såååå dålig. Efter att vi dansat en av danserna en gång gav läraren mig den bästa komplimangen man kan få i streetdance-sammanhang ungefär, en riktig whigger-hälsning, ni vet knytnäve mot knytnäve. Lame som tusan, men det är på något sätt det man strävar efter och det händer inte ofta kan jag säga. Så happydance moment on the inside.