bananbrasse

För typ en halvtimme sen kom jag hem efter att ha jobbat en stund på kvälllen. Jag brukar ju inte jobba på vardagar, men jag tar varje chans jag får att jobba nu för att få ihop lite pengar till sommaren. Visserligen blev det inte så mycket pengar ikväll eftersom jag bara jobbade en kortis, men som man brukar säga: "många bäckar små gör en stor å". Det var soft i alla fall, typ tre kunder där på två timmar och så fick jag fetaste påsen med gigantiska bullar med mig hem.

Skolan var också assoft idag, vi hade först ergonomi och pratade om stress, coh det enda vi gjorde var att lyssna på vår lärare, titta på nån dokumentär i vilken de dissikerade ett grishjärta (då gjorde det ont i mina handleder må ni tro) och hade avslappning till något band där en kvinna sa saker som: knyt den ena handen och känn spänningarna i handen och armen, slappna av och märk skillnaden, med en väldigt lugn och harmonisk röst.  Sen var det lunch och då fick vi sjukt god mat, de såg ut som smala vårrullar och hade typ en kycklingfyllning med taco-smak, mumsigt! Efter lunchen skulle vi ha multimedia, men istället kom det en kortfilmsregissör och berättade om både korta och långa filmer, och det var roligt och man lärde sig faktiskt en hel del. Vi behövde alltså bara sitta och lyssna hela dagen, och det var riktigt nice eftersom vi slapp jobbiga uppgifter som jag inte skulle bli färdig med och skulle behöva göra hemma eftersom jag var helt seg hela dagen.

Det var som sagt dans idag igen, och den här gången var det sjukt roligt. Dock var dansen vi gjorde huuuuur svår som helst, det gick inte att klara den, men det var ingen annan som hängde med heller som tur var. Dessutom sa läraren att det var den snabbaste dansen han någonsin gjort och jag tror inte att danserna vi ska göra sen kommer vara lika svåra.

Jag längtar sjukt mycket till sommarlovet just nu, att bara få göra precis det man vill hela tiden utan att behöva tänka på skolan en enda gång. Det ska förstås bli skönt med sportlov och påsklov också (speciellt påsklovet för då blir det skidåkning i Klövsjö med L,L+F :D) men det är inte samma sak som sommarlovet eftersom man nästan alltid har några skolgrejer man måste göra på dem loven.

Jag sitter just nu i ett grupprum i skolan och jobbar med arbetsmijöer och säkerhet, kuligt värre. Rast om 7 minuter dock, very najs. Tidigare idag hade vi engelska och vi hade våra redovisningar om böckerna. Det gick faktiskt helt ok, även om jag pratade i typ 150 km/h. Något som är sjukt irriterande är att när lärarna bestämmer i vilken ordning vi ska redovisa blir jag alltid sist eller näst sist. Och då blir jag ju sjukt mycket mer nervös än vad jag hade varit om jag hade kört tidigare. Det värsta idag var att när läraren skulle bestämma vem som skulle få köra sen kollade hon runt lite för att se vilka som var kvar, och när hon såg mig sa hon: Lovisa, nej dig väntar vi med. Nu är det helt plötsligt en minut kvar till rast och nu kom Fredrika in och ville ha rast. Sorry om det blev ett trist inlägg, men jag såg att Linda satt och skrev och blev lite inspired. (kolla in hennes blogg förresten, http://goodshoeswontsaveyou.blogg.se) Nu är det rast :)

Eftersom jag ligger lite (mycket) efter i matten fick det bli matte hela dagen idag, jag hoppade över franskan och gick på mattestuga med Malin och Petra istället. Det var skönt, för det var typ inga där så vi kunde få hjälp hela tiden och nu fattar jag ganska mycket mer. På kvällen var det dans för första gången efter jullovet, men vi hade fått en ny lärare som inte var bra alls, så jag ska inte fortsätta på den. Det stör mig så sjukt mycket när folk som kallar sig streetdance-lärare gör lite vanliga jazz-steg och säger åt alla att böja på benen och tror att det är street. I morgon blir det bättre i alla fall, då börjar streeten på Ekeby Dansstudio med Dan Gill, och honom kan man lita på. Vi ska göra muntliga redovisningar på engelskan imorgon om en bok, och det kommer inte gå så värst bra om man säger så. Jst nu vet jag precis vad jag ska säga, men det är inte alls 5 minuter som det ska vara egentligen, och jag kommer ha glömt bort vartenda ord tills i morgon.

Jag har äntligen börjat lyssna på Babyshambles idag förresten, och de är galet bra! Tack Lisa för alla låtarna! :D

Idag hade jag tänkt vara duktig och göra massa skolgrejer när jag kom hem, men så blev det förstås inte (fast jag har faktiskt skrivit 6 rader till en muntlig bokrecension som jag ska hålla på onsdag). Istället blev det Bilddagboken och sånt där, och Guitar Hero. Jag klarade typ 5 låtar på expert, men jag har fortfarande inte klarat fucking Knights of Cydonia eller vad den heter av Muse, efter att ha spelat den kanske 30 gånger och det är sjukt irriterande för om jag inte klarar den kommer jag inte vidare i spelet. Hej vilken nörd jag är.

Jag är sjukt taggad över Peace&Love nu! Mando, Håkan, Johnossi och Neverstore kommer dit, och förhoppningsvis några fler bra (om Sugarplum Fairy kommer dit är jag där, även om ingen vill följa med), jag hörde av någon att det är nytt bandsläpp på fredag! Så nu hoppas jag bara att ekonomin håller+att mina friends är lika peppade som jag! Och mamma verkade inte ha något emot det heller konstigt nog, hon protesterade inte en enda gång. Så nu ska jag spara pengar ordentligt! Och det suger eftersom jag såg sjuuuuuuuukt mycket snygga kläder på HM idag.



Jag längtar längtar längtar till den 6:e mars, mer idag än nånsin.

Christ vad tiden går fort hela tiden. Den här helgen försvann lika fort som alltid. Min syster fyller år idag och min mamma fyller på tisdag så idag kom släkten hit och firade lite. Nu på kvällen fortsatte jag mitt hedrande av Heath Ledger och tittade på Brokeback Mountain. Riktigt bra film, men galet sorglig.

I morgon blir det skoj för då är det media hela dagen vilket betyder kortfilm :D Jag tror att vi ska skriva manus då, och jag är verkligen sjukt taggad över vår film, den kommer att bli fetingbra!

Nu är det bara 39 dagar kvar till den 6:e mars.

Jag jobbade hela dagen idag, och ingen från Mando kom och fikade idag heller. Nu är jag ganska slut, det var mycket att göra hela dagen, så det blir en lugn kväll. Tänkte tjocka mig lite med kladdkaka, Pringles och bullar som jag fick med mig hem från jobbet och så får det nog bli en film, kanske 10 orsaker att hata dig.

Jag är grymt sugen på att rita också men jag vet bara inte vad. Någon som har nåt förslag?

Jag stör mig på att alla människor blir pepprade med dålig musik på radio och tv och att de flesta inte fattar att musiken är dålig. Och att många är för lata för att leta upp bättre musik. Många av de bra banden har ju ingen chans att bli något stort eftersom de har fel skivbolag eller marknadsförs på fel sätt. Och så sitter de där och tror att de är värdelösa när band och artister som Kent, Måns Zelmerlöv, Sahara Hotnights och Sonja Aldén vinner priser, bara för att de har blivit promotade på rätt sätt. Förlåt om jag har skrivit om det här förut, men det är sjukt irriterande.

Jag har haft en ganska seg morgon, jag sov bara tre och en halv timme, och nu på multimedian ska jag egentligen göra en affisch till en festival som jag har hållt på med huuuur länge som helst men inte kommit någon vart alls på. Men nu blev helt plötsligt dagen supermycket bättre, Fredrika berättade att Miss Li kommer till Katalin den 5:e mars (dagen innan Mando), biljetterna till Håkan som jag hade hört var slut var inte alls det, så det blir förmodligen Håkan den 19:e april, och så läste jag på Katalins hemsida att Timo kommer dit den andra maj! Shit vilken bra vår det här kommer bli, Hoppas att jag har råd med allt bara.

Rockbjörnen var jäkligt skoj faktiskt, trots att Sahara Hotnights snodde Mandos pris. Och att The Ark snodde Mandos andra pris.Timo var hur grym som helst, Mando går som vanligt inte att beskriva i ord och Miss Li var sjukt söt! Sahara Hotnigts uppträdde också, och de var verkligen så kassa som jag trodde att de skulle vara, de ändrade inte ansiktsuttryck en  enda gång, och de rörde inte en fena under hela framträdandet.

En grej som helt klart gjorde kvällen ännu bättre var när Björn Gustavsson delade ut ett pris. Jag hade ingen aning om att han skulle göra det, så det kom som en väldans bra överraskning. Han var sjukt rolig som vanligt!

Jag behöver inte ens gå in på att alla priserna delades ut helt galet (Tokio Hotel, Måns Zelmerlöv och Kent fick pris), det var rätt väntat, men det gjorde faktiskt ingenting.

Efteråt var vi lite töntiga och stod utanför dörren till efterfesten i hopp om att få se en skymt av Mando, men vi gjorde det bara nästan, vi såg nämligen hela Sugarplum Fairy (utom Carl) och jag pratade äntligen med Victor. Det var nice. När vi stod där kom började några personer från efterfesten att prata med oss, och det slutade med att dem gav ett pass till festen till min brorsa, så just precis nu efterfestar min bror med Mando, hur ballt är inte det?

Nu är det 4 timmar och 59 minuter till Rockbjörnen och jag läääääängtar.

Idag hade jag en supermorgon. Jag vaknade av mig själv vid tjugo över fyra och trodde att jag hade försovit mig, men sen tittade jag på klockan och insåg att jag kunde sova i hela två timmar till. När jag sedan vaknade av väckarklockan snoozade jag en gån, i tio minuter, men de tio minutrarna kändes som en timme, hur najs som helst. Sen kunde jag ta det hur lugnt som helst hela morgonen eftersom jag inte skulle tvätta håret. Så här borde varje morgon vara.
Fast morgonen förstördes ju en del av att jag fick veta att Heath Ledger har dött. Han var ju en av de bra skådespelarna, han kan ju inte gå och dö! Tur i alla fall att han hann spela in I'm not there innan han dog, det är en film om Bob Dylan och den verkar riktigt riktigt bra.

Annars har det varit en helt ok dag, pannkakorna på lunchen var en riktig hit, men i hade rätt boring lektioner.
Nu har jag lust att krypa ner i fåtöljen och titta på Brokeback Mountain, men eftersom jag varken har filmen eller tid att titta på den får jag nog faktiskt hoppa över det.

Thug: Yo... You just pissed your pants.
Woman: You don't think I noticed?! [Continues own conversation nonchalantly.]

--1 train

Large thug #1: Yo, man, I cry!
Large thug #2: When you cry last?
Large thug #1: Like, two weeks ago.
Large thug #2: Oh, yeah? What you cry over?
Large thug #1:L There was a sad part of Desperate Housewives.

--54th & Broadway

Hustler for the homeless: Give 25 cents to end homelessness. Just 25 cents so America won't be homeless. Excuse me, sir, do you want to help?
Suit: Nope. I don't like America.
Hustler for the homeless: Well, have fun with your fucking Russian army, sir.

--Port Authority

Little girl: You keep asking me for money! Forty dollars in two days! And then you ask for more!
Mother, laughing nervously: Yeah...

--East-bound M66 bus

Texting guy: Hey, I tried to type 'nipple pasties,' and the phone knew the word 'pasties'!
Friend: ... Why are you texting 'nipple pasties'?

--Wyckoff & Stanhope, Brooklyn

JAP #1, after #2 took her picture: Ugh! Doesn't the camera add 50 pounds?!
JAP #2: No, I changed it so it wouldn't do that anymore.

--Metro-North

Nu är det exkat två dygn och en minut till Rockbjörnen! Jag är grymt taggad, det ska bli sjukt skoj! Mando och Timo ska spela :D Förhoppningsvis får Mando några priser också, de är i alla fall nominerade i två katergorier så det är ju inte helt omöjligt. Eller, Kent är nominerade i en av dem, så de har väl egentligen bara chans på den ena.

Mamma har bakat kakor, och hon har dem i en stor vit burk i frysen. Jag var säker på att de låg i frysen på övervåningen, men jag var ändå tvungen att kolla här nere för säkerthets skull. Jag öppnade frysen helt utan några förhoppningar, och där stod den.

Den stora vita burken.

Så var det måndag igen. Helgen var ganska lugn men mysig. I fredags kollade jag på P3 Guld med L,L+F och det var skojsigt värre. Björn, Timo och Shout Out Louds var ju med =) Och alla priserna gick till dem som förtjänade det också (förutom årets grupp till Kent förstås, men det var ju självklart liksom, man kan inte vänta sig något annat.) Man märker att folk har tänkt till när de röstat istället för att bara rösta på det som spelas mest på radio. Och Timo vann årets live, det var väldans bra, speciellt eftersom det var Mando som delade ut priset.

På lördagen var det först öppet hus i skolan så jag var där och jobbade med Fredrika. Det var typ inga människor där alls på hela dagen, men en kvart innan det var slut kom det en kille med hans pappa och pappan där pratade så sjukt mycket att vi inte kom därifrån förrän tre, och det skulle vara slut klockan två. På kvällen chillade jag med en film och igår hände inte så mycket heller, förutom att vi var ute och promenerade i typ tre timmar.

Idag var skolan faktiskt väldans skoj. Först hade vi mediekommunikation och kollade på en grymt intressant film om hur Fox News vinklar alla sändningar så att alla ska tycka som dem och vilken makt medierna har (det var t.ex. Fox News som utsåg Bush som president, han blev inte folkvald). Efter lunch hade vi medieproduktion och då skulle vi jobba med vår kortfilm. Förra lektionen sög, vi satt i tre timmar och kom inte på en enda idé, men efter ungefär halva lektionen idag lossnade det i alla fall och nu har vi en idé som är ganska ball om jag får säga det själv.

Tänk när man hade musik som ett ämne i skolan. När man en gång i veckan fick gå och knäppa på gitarrer, plinka på pianon och sjunga så att stämbandet sprack. Det allra roligaste var när man fick spela trummor. Vilket perfekt ämne det var. Tråkigt att man inte insåg det tidigare bara och kunde ta vara på dem lektionerna, för tänk vad mycket man skulle kunna ha lärt sig då. Sen kanske det inte var så skoj de gångerna man var tvungen att sitta och titta på dokumentärer om opera varje lektion under en hel termin, men det berodde nog bara på att vi hade en musiklärare som såg ut precis som Knutby-pastorn, och honom hade vi bara den där terminen.

Vackert.

Världens finaste! (Kolla in söt-smajlet!)

http://www.musikexpress.de/ME_Backstage_Session__Bj%C3%B6rn_Dixgard.html

Alla dessa måsten...Jag måste färga håret, jag måste städa, jag måste räkna matte, jag måste skriva på min engelska-uppsats om Kamerun, jag måste packa och jag måste fixa till mitt cv och skicka iväg det till en praktikplats. Och allt det där måste hända i kväll. Och här sitter jag och uppdaterar min blogg.

I morgon blir det skoj för då är det P3 Guld! Jag är fett taggad, trots att jag bara ska de det på TV. Men Björn ska ju uppträda så det är ju inte så konstigt. Dessutom ska Shout Out Louds och Timo också uppträda, och Mando är nominerade i en katergori, så det blir grymt najs. Och sen ska jag ju se det hos Freddan med Freddis herself, Lottsie och kanske Lindajs, så det gör det ju ännu mysigare.

Jag har varit lite dålig på det där med listor på senaste tiden, så här kommer en!

Det blir: De bästa nostalgi-låtarna.

5. Kung I Baren - Magnus Uggla
4. Milky Way - OMD
3. 74-75 - Connells
2. Our House - Madness
1. Lemon Tree - Fool's Garden

De här låtarna diggade jag när jag var kanske 7. Det var tider det.

Jag har insett att jag är väldigt bortskämd. Inte med materiella saker kanske, men jag behöver aldrig anstränga mig för nånting. Till exempel min praktikplats, den behövde jag inte lyfta ett finger för att skaffa (om jag nu bestämmer mig för att ta den), mitt jobb, chefen kom och frågade mig en dag när jag satt och fikade om jag ville börja jobba där (efter att jag hade praoat där tidigare, en praoplats som min mamma hade ordnat), mina betyg, det brukar ordna sig bra trots att jag inte anstränger mig så värst mycket. Om jag hamnar i någon slags problem ringer jag bara mamma så får hon fixa det, och det brukar också vara hon som får ringa mina jobbiga telefonsamtal. Jag glider igenom livet på ett bananskal och jag hatar att det är så. Jag vill kämpa och klara av jobbiga saker själv, vara stark. Jag vill inte komma ut i den riktiga världen och inse att jag är en mes som inte kan ta hand om sig själv.

Nu fick jag precis en till fillipin-nöt.

Det är väldigt konstigt att titta på folk genom fönster. Det är som att de är instängda i en helt annan värld och de är så inne i sitt och man själv där utanför har ingen aning om vad som händer. Det konstigaste är när man ser flera fönster och flera olika personer samtidigt, då ser det ut som att deras världar bara är som små lådor.

Det har hänt konstiga saker i världen på sista tiden. Ni vet de här nötterna man kan spela fillipin med? Förut fick man ju nästan aldrig såna nötter, nu har jag fått fyra stycken på en halvtimme.

Idag var det 90-årskalas för hela slanten. Det var min käre farfar som fyllde år och det hela började med en gudstjänst i kyrkan (fast den var inte jag med på) och sen blev det lite kaffe, också i kyrkan. Farfar hade frågat mig innan om jag kunde spela lite piano och jag kunde ju liksom inte säga nej, så jag fick sätta mig och spela What A Wonderful World där i kyrkan för kanske 100 pers. Det var inte så najs. Det var middag sen hos farfar och sen jag kom hem har jag spelat lite gitarr och munspel, skojs skojs.

Jag läste den där artikeln om Hjorthagen som pappa berättade om igår, och det är sant, Gustaf bor i Hjorthagen. Det är så jäkla sjukt, Hjorthagen av alla ställen liksom. Det är verkligen litet så det betyder ju att han måste bo jättenära mig. Det stod också i artikeln att han hade blivit stammis på Bambina redan när de hade spelat in deras första skiva, då hade de käkat där varje dag, så det verkar ju som att Bring 'Em In är inspelad i Hjorthagen. Ballt igen. Och en till sak, det stod också att han precis hade hämtat sin ettårige son på dagis, och eftersom det bara finns ett dagis i Hjorthagen borde det betyda att Gustafs son går på samma dagis som min syster. Ojojoj, det blev verkligen för mycket att ta in där på samma gång. Det är bara så konstigt.

Efter jobbet idag hade mamma och Sven planerat en lite suprise åt mig, Okar och min låtsasbror Anders, eftersom han fyller 20 i morgon. Eftersom mamma är lite av en kulturtant och är väldans förtjust i att gå på teater var jag lite orolig för att det skulle vara något sånt, men blev glatt överraskad när jag fick reda på att vi skulle på en show på Katalin med Beatles-låtar. Jag hade hört talas om den innan men hade inte trott att den skulle kunna vara så jättebra, den skulle ju aldirg kunna gå upp mot orginalen lilksom. Där hade jag lite fel, det var riktigt riktigt bra. De hade grymma åsngare, en av de lät precis som John Lennon himself och det var en tjej med också som hade en galet bra röst. Det som gjorde kvällen fulländad var att den sista låten de körde var Oh! Darling. Det måste vara den bästa låten som någonsin gjorts.

Nu har jag insett vad Ochrasy är för något. Det är den där känslan när man bara vill skratta, gråta, hoppa, skrika och dansa på samma gång. När blodet rusar i kroppen och man känner glädjen i minsta lilla ven i kroppen. För mig uppstår den bara när jag hör en riktigt riktigt bra låt, helst live, men för andra kanske det är något annat. Det är i alla fall världens bästa känsla.

Medan vi satt och åt innan showen började hände det en sjukt ball grej. Pappa ringde och berättade att han hade läst Östernalmsnytt på dagen och att de hade börjat med en reportageserie om Östermalms olika delar, med start i Hjorthagen där jag bor. Till artikeln hade de en bild på vår lokala pizzeria Bambina, som är det skönaste stället ever. Det är riktigt sunkigt och skumt och bara hur underbart som helst (hör bara namnet liksom, "Bambina"). Man märker att de har lite fuffens för sig för deras telefonnummer är omöjligt att hitta någonstans, det finns inte på Internet, inte på nummerupplysningen och inte i telefonkatalogen. I alla fall stog det i bildtexten att "Bambina är Mando Diaos frontman Gustaf Noréns stamhak, han tycker mycket om Hjorthagen eftersom det påminner om hans hemstad Borlänge." Jag har samma stamställe som Gustaf, fatta ballt det är! Ett till tecken på att vi är meant to be ;). Av alla pizzerior i Stockholm är han stammis på Bambisen. Och tänk om han faktiskt bor i Hjorthagen! Hjorthagen är verkligen ett av mina favoritställen i hela världen, och så bor kanske Gustaf där! Och om han skulle bo där, skulle det betyda att Björn också bor där, för jag hörde nyligen i en intervju att de bor i samma stadsdel. Nu blir det middag på Bambina varje kväll. Holy lobster vad underbart att träffa på honom där.

Idag hade jag en frisyr som krävde sju hårnålar och en snodd, det var något nytt.

Nu är den min, en röd iPod Nano 3rd Generation med världens bästa textrad (It feels so good to be an outlaw in your perfect world) ingraverad på baksidan. Fast efter att ha suttit hela kvällen igår och lite i morse och lagt in låtar var jag precis på väg att lyssna på lite Rolling Stones och annan najs musik och upptäckte att inte en endaste låt hade blivit överförd. Så jag är fortfarande iPod-lös, men i kväll, då jäklar.

Jag måste bara kommentera en till sak om Grammis-galan. Dagen efter att den hade varit läste jag några insändare om den i tidningen. Bland annat tyckte folk att man skulle ta bort juryn och låta folket bestämma helt och att det var konstigt att vissa band som faktiskt spelas mest på radio inte fick priser. Det är väl precis det man vill undvika, det ska ju vara de mest talangfulla som får pris. Det borde ju snarare vara så att folket inte får vara med och rösta och att det bara finns en jury. Det som är riktigt kasst dock är att juryn inte heller verkar veta vad de sysslar med , de väljer ju inte heller efter talang utan efter vilka som spelas mest på radio. Det är ju verkligen ingen anledning att vinna ett pris bara för att ens låt bara spelas på radion, det har ju bara att göra med hur stort skivbolag man representeras av, och hur ens låtar marknadsförs. Så kan man inte bara låta folket få rösta fram egna priser på en annan gala och välja ut en kompetent jury som ger ut priser till de som verkligen förtjänar det istället för till dem som spelas mest på radio.

Kollade precis på Grammisgalan och jag spydde lite smått. Eller ganska stort. Hela showen drogs igång av Sahara Hotnights och det är ett av de banden jag tål allra minst. Låten de körde, Visit to Vienna, är en av de tråkigaste låtar som någonsin gjorts. Det är alla deras låtar förresten. Hotnightsarna tror att de är så balla och värsta rockersarna, hon som sjunger drar alltid riktiga fejk-kaxposer på alla bilder och i alla intervjuer leker de är de är nåt, men på scenen kommer de ut och ser ut som värsta färgbomberna à la Pippi Långstrump, närvaron är som borta med vinden och energin är lika obefintlig den. Och så kommer det där mesiga solot som precis vem som helst skulle kunna spela.

Sen var det dags för priset för bästa liveakt. Lena PH och Orup, Takida, Timbuktu, Lars Winnerbäck och The Hives var nominerade men inte Mando Diao, hur går det ihop? De som gjorde nomineringarna kan inte ha sett Mando live, för om man har gjort det vet man att de är ett av världens absolut bästa liveband och att det är omöjligt att inte bli
helt tagen av dem när de står på scen, även om man inte tyckte om de innan (det vet jag säkert, för det var precis vad som hände mig). Det var i alla fall tur att The Hives vann, för även om jag inte tycker om dem så värst mycket är de säkert grymma live i alla fall.

Man tror ju att när det finns en jury borde priserna bli ganska vettigt utdelade, men trots detta vinner bara dem som spelats mest på radio, och inte de som har mest talang. De priser som borde betyda mest, bästa kompositör (det gäller alla låtar, inte bara klassiskt) och bästa textförfattare visas inte ens i tv, man får bara se jättekort vem som vann. Tur i alla fall att det numera finns ett pris för bästa liveakt, det är ju det bästa priset av dem alla.

När vi kommer till priset för bästa grupp vet jag inte var jag ska börja faktiskt. Mando var i alla fall nominerade, så det var tur, men det hjälpte inte. Kent vann ändå. De fick flest röster av både folket och juryn, och jag kan förstå varför de fick flest röster av folket, det finns ju otroligt många Kent-fans, men att de fick flest röster av juryn är ju bara galet. De är ju inte musikaliska överhuvudtaget. Deras låtar saknar melodier och deras texter är meningslösa. Inte ens sångaren är bra. Visst, det kanske är deras grej att vara trötta och sura och tråkiga, men när vem som helst kan göra musik som dem är det ju bara töntigt att de håller på som de gör. Den enda anledningen att de vinner sånt här är ju för att de har funnits i evigheter. När de kom på 90-talet var de ganska hippa och annorlunda, och det tror alla att de fortfarande är. Och Sahara Hotnights fick fler röster än Mando, hur gick det till? Det finns ju inte en chans att de är bättre än Mando (eller något annat band heller för den delen) på något sätt, Mando har galet mycket mer energi, underbara melodier, inte bara en utan TVÅ grymma sångare, fantastiska texter, ja jag skulle kunna hålla på för evigt. Och vad har Sahara Hotnights? Ja, det enda de kan komma med är väl att de är Sveriges enda tjejband, och det är den enda anledningen att de blivit så hajpade som de är. Återigen, The Hives kunde väl åtminstone ha fått vinna?

Mustasch vann i kategorin för bästa hårdrock och det behöver jag inte ens kommentera. Det var bra i alla fall att Salem Al Fakir vann 4 grammisar, även om jag inte lyssnar på honom är han i alla fall bra och framförallt musikalisk.

Att Mando inte heller var nominerade för bästa export var ju också ganska skumt. Största bandet i Tyskland tillsammans med Green Day förra året, USA-turné, galet lyckade spelningar i Chile, headlinade en festival i Beijing, galet stor framgång i Japan, allt det borde ju betyda något eller hur? Nej istället vinner någon som skrivit låtar åt Britney Spears, känns ju som riktigt bra marknadsföring för Sverige när det faktiskt finns sjukt mycket grym musik här som skulle förtjäna ett pris mycket mer.

Vidare med klagomålen: Miss Li fick inte gå upp och ta emot priset tillsammans med Lasse när de vann för bästa låt. Hon har väl för sjutton gubbar varit lika delaktig i den låten som Lasse? Och så kommer Amanda Jenssen och ska sjunga och då tänker man: "yes!, nu har hon fått göra en egen låt som säkert kommer vara hur grym som helst" och så är det förstås nån kommersiell låt hon blivit påprackad av skivbolaget. Hon har ju ett grymt band hemma i Skåne, varför kan hon inte bara stanna hos dem?

Det blev väldigt fokuserat på Mando det här, men det är inte bara dem det är synd om, de flesta vinnarna under kvällen var inte värda ett pris. Det är något fel på musikbranschen i Sverige.

Nej, tacka vet jag Oskar som underhöll mig i pausen med Hail the Sunny Days, Never Seen the Light of Day och Wonderwall på den fina akustiska gitarren.

(Det här blev väldans långt, och jag överreagerar säkert egentligen, men jag blev bara så jäkla förbannad på allt. Jag måste sluta kolla på såna här galor)

Om man rör ett munspel i cirklar medan man blåser i det låter det som en alien-mungiga.

Efter sportlovet ska vi ha praktik i 5 veckor, och det är en sådan där riktigt ångestframkallande sak. Man måste inte bara skriva ett personligt brev om sig själv, utan man måste också ringa företaget och prata med någon man inte känner (jobbigt jobbigt), och sedan måste man också gå dit och träffa de, allt för att göra reklam för sig själv. Efter man har gjort allt det det och skämt ut sig själv enormt måste man stå ut med ett nej, och sen börja om hela proceduren igen, kanske sisådär en fem gånger. Jag har jättesvårt för sånt där, så ni kan förstå hur glad jag blev igår när en lärare kom fram till mig och undrade om jag hade hittat en praktikplats eller om jag skulle vara intresserad av att praktisera på BoCity, de ville tydligen ha någon som var intresserad av grafisk design. Det lät ju super, men idag fick jag reda på att det skulle innebära att jag jobbade i receptionen där och såg till att det fanns broschyrer i alla ställ, ser till så att allt ser snyggt ut och klipper ut BoCity-annonser från tidningar. Dessutom ska jag byta av receptonisten varje lunch och då sitta och svara i telefon. Jag hatar att prata i telefon, det är det värsta jag vet, så det lät ju verkligen inte så lockande. Det enda som hade något med grafisk design att göra var att de behövde lite fler bilder på deras hemsida som jag skulle lägga upp och så skulle jag göra lite enkla skyltar och flyers, men det verkade som att det bara var en jätteliten del av praktiken. Så nu blir det nog till att leta på andra ställen ändå :(

Nu har det gått två dagar av skolan, och det känns helt okej. Fredrika förgyllde dagen med att ta med sig enorma cupcakes till mig, Linda och Lotten som var hur goda som helst!

Jag är jättesugen på att spela massa gitarr och munspel idag. Synd att det låter förjävligt bara.

Sitter och lyssnar på ett gammalt Musikjournalen Live (gamla namet på P3 Live Session) med Mando.

Intervjuaren: Vilken är Carl-Johans favoritsport?
Björn: Segelflygning tycker han mycket om.

Lite senare efter några andra frågor:

Intervjuaren: Jaha Carl-Johan, stämmer det här?
CJ: Jag har aldrig varit intresserad av segelflygning faktiskt.

Jag vill ha min iPod NUUUUUUUUUUU! Den skulle ha kommit för en vecka sen, men den har fortfarande inte kommit :( Jag har hu mycket bra låtar som helst som bara väntar på att få bli "överförda" (majsan) till en sprillans ny och röd iPod så varför kan den inte bara komma!?
Mamma pratade med Apple idag, och då sa de att den skulle komma innan fem, ja tjenahejsan att det kom nån iPod då :(

Efter att ha chillat med lite OC på dagen åkte jag til Uppsala på kvällen för att gå på bio med Lottsie och Lindajs. Vi såg the Darjeeling Limited och den var bara hur skön som helst, flummig och konstig, precis som filmer ska vara.
När jag kom hem tänkte jag att jag skulle kolla på Das Wilde Leben, en tysk film där Victor Norén är med och spelar Mick Jagger, men jag hittade inga undertexter till den förutom tjeckiska och eftersom de enda ord jag kan på tyska är ein, swei, drei, auf wiedersehen och fraulein sket det sig. Istället fick det bli lite mer OC. I morgon blir det till att gå upp tidigt eftersom jag har 1200 papper som måste stoppas i kuvert och skickas iväg så fort som möjligt.

En natt för ett tag sen drömde jag att jag satt mittemot Mick Jagger på tåget hem. Han frågade mig om jag var avundsjuk på honom för att han var rockstjärna och jag berättade för honom på grym engelska att Mando Diao är världens bästa band och Rolling Stones kommer på andra plats. Det tyckte han var fett ballt.

Jag har precis kollat klart på Bring it on 4, och jag kan utan tvekan säga att det var den sämsta filmen jag någonsin sett. Men jag kommer säkert se den 10 gånger till i alla fall.

Jag åkte ned på stan idag igen för att köpa lite pärlor till ett armband och ett halsband, och jag kollade på lite annat också. Inne på Ur & Penn av alla ställen hittade jag en sorts örhängen jag har letat precis överallt efter, och när jag kollade nämre på de såg jag att de var clips,så jäkla typiskt. Jag kunde inte hålla mig, så jag köpte de ändå och de gjorde faktiskt inte ont alls, så det var super. Tur eftersom jag hade köpt två par, både svarta och vita.

Den här dagen försvann också hur fort som helst, och nu är det bara två dagar kvar av jullovet :(

http://www.tiiamo.se/dmz/famedate/

Bevisat, vi är the perfect couple.

Det har blivit rätt mycket bloggande nu på sista tiden, jag kände att jag hade varit så dålig på det ett tag så att jag hade en del att ta igen.
Jag har ganska precis ätit middag (hos the larssons blir det middag klockan elva, ganska lagom tid, och det tar typ en och en halv timme att käka dessutom) och nu har jag precis läst Mandos nya inlägg i deras blogg som de har börjat skriva i igen, wiiiie :D
Idag har det inte hänt så mycket, jag vaknade klockan tolv av att Amanda-Lou kom in i mitt rum och berättade att hon hade lärt sig spela Blinka Lilla Stjärna på piano så det var bara att pallra sig upp och lyssna.
Efter det blev det en riktigt ordentlig frukost med frallor och croissanter med choklad, mums!
Resten av dagen gick superfort, den bara försvann innan jag hann hinna komma på nåt att göra. Jag tittade i alla fall på ett avsnitt av Upp Till Kamp, hur bra som helst! Och så spelade jag lite gitarr också

Jag hittade värsta bra sidan idag där man kunde köpa affischer och band-tshirts och så, så jag funderar på att köpa en Mando-affisch, en Beatles-affisch och en Beatles-tröja :D De var riktigt najs!

Och så finns det en annan grym sida också, modcloth.com, ge mig ALLT på den sidan tack!

Det blev en ganska ordentlig runda på stan idag, från ett till sex ungefär, och det blev en del handlat också, bland annat skivor från Bengans med Bob Dylan, The Libertines och Rolling Stones som spelades i min balla cd-freestyle när jag gick runt på stan, en Rolling Stones t-shirt och lite andra kläder. Det är skönt att gå på stan själv ibland faktiskt, att bara plöja igenom precis de affärer man vill och bara tänka på sig själv en hel dag. På kvällen blev det en tur till min låtsasmormor (eller vad man ska säga) för att äta lite middag och så, och efter att vi kom hem har jag tittat på OC hela tiden, jag kom på att jag inte har sett säsong 4 än.

Det är verkligen kul att köpa skivor, jag har inte insett det förrän nu. Man går runt där bland drivorna av skivor och bara bläddrar igenom massa bra grejer, och sen när man väl har köpt skivorna kommer man hem och kan titta på alla bilder i konvolutet och läsa texterna och det är bara en härlig känsla helt enkelt. Och ska man köpa skivor ska man absolut handla dem på Bengans, de har allt man vill ha och det är dessutom ganska billigt.

Idag var en riktigt Sugarplum Fairydag, jag vill verkligen verkligen verkligen se dem live, det vore grymt. Jag kunde faktiskt ha gjort det en gång, men dum som jag var valde jag Billy Talent istället. Fast då var det liksom ingen tvekan om vad jag skulle välja. Och så har jag dessutom sett Victor in person två gånger utan att säga nåt till honom. Det är helt enkelt korkat.

Det var ett tag sen jag skrev nåt nu, sorry 'bout that. Hittills har jag gjort absolut ingenting under hela lovet, förutom att sitta inne och titta på Gossip Girl, äta godis, rita litegrann och bara slappat. Det har varit så skönt och det var verkligen precis vad jag behövde. Jag jobbade i och för sig i tre dagar, så lite duktig har jag i alla fall varit.

Idag hade jag bara tänkt vänta på posten (min nya iPod skulle komma idag, men det gjorde den inte) och sen åka till pappa, men mamma och Sven skulle på teater och precis innan de skulle åka kom de på att de hade två extra biljetter så jag och Oskar följde med. Det var väl inte sådär super kanske, den handlade nästan bara om politik och jag fattade inte direkt nånting av det. Men det var mycket musik i alla fall, och eftersom teatern utspelade sig på 60- och 70-talet var musiken grym. I slutet av pjäsen var personerna på en Rolling Stones-konsert och ljuset släcktes ned, det hördes lite applåder och sedan spelades "(I can't no) Satisfaction" på högsta volym. Det var grejer det.

Jag skulle verkligen vilja vara född typ 1949-1950. Tänk att ha varit typ 14 när Beatles slog igenom och ha fått växa upp med dem. Att ha varit mod, haft massa grymma kläder och bara lyssnat på grym musik. Jag menar, all bra musik är ju antingen från 60-talet (tänk the Beatles, Rolling Stones, Jimi Hendrix, The Who, Bob Dylan, The Kinks) eller så inspireras den av 60-talet (Mando), och att ha kunnat se alla de där banden live måste ju ha varit helt underbart. Visst, Stones spelar ju fortfarande, men det hade nog varit lite roligare att se en 25-årig Mick Jagger än en aspackad 70-årig version. Allt verkar ha varit så positivt och optimistiskt på 60-talet, på 70-talet gick det utför men då skulle inte det spela någon roll för då kunde man bli hippie. Det gick verkligen verkligen utför inom musiken, poppen och poprocken blev hårdrock, disco, synt, reggae m.m, men efter som man skulle vara över 20 när 60-talet tog slut skulle inte det heller spela någon roll, och man hade ju ändå kunnat fortsätta lyssna på den bra musiken. Ja 60-talet var helt enkelt väldans bra det men nu är jag stuck här istället och det är väl inte så dumt det heller antar jag.

Nu är jag i alla fall hos pappa i Stockholm och tänkte vara här tills lovet är slut. I morgon tänkte jag ta en ordentlig runda på stan här och försöka hitta lite schyssta kläder och kanske några skivor om jag har tur. Jag tänkte också försöka hitta en Rolling Stones t-shirt, eller kanske The Who.

Det blev förstås hur långt som helst den här gången också, sorry.

Kanske ska få till en liten lista också, varför inte " De viktigaste personerna inom musiken"

5. Päronen Norén, vilka dundergener de måste ha för att ha kunnat få tre helt galet bra söner.
4. Mick Jagger, frontmannen för det näst bästa rockbandet någonsin, och han är en jäkel på munspel.
3. Björn Dixgård, underbar som få, men gör inte riktigt lika grymma låtar som Gustaf. (Fast inte långt ifrån förstås.)
2. John Lennon, utan Lennon, ingen pop, ingen Mando, ingen Oh Darling.
1. Gustaf Norén, behövs ingen förklaring.