Twelwe fingers in the cookie jar

Jag känner att jag är lite uttömd på positiva adjektiv för att beskriva konserter. Jag vet liksom inte riktigt vad jag kan skriva som inte blir platt. Men; Salem Al Fakir i Berwaldhallen var fantastiskt übertoppen megabra. En sån som han skulle man ha i fickan. En sån som kan spela säkert alla instrument i världen första gången han försöker, kan skriva absurt bra låtar i vilken genre han vill, ser ut som en femåring och låter som en femårig (med väldigt kraftiga pipor) och har absolut ingen aning själv om sin egen storhet. Ja, det vore sannerligen något att ha i fickan. Konserten då då, den var tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester och en jazzpianist. Mest Salems låtar, lite annat. Det blev ganska så mäktigt kan man säga med en orkester på så där 75 personer och så Salem själv som gjorde allt rätt förutom att komma ihåg texten men det blev liksom också rätt. Och så var det gratis. Kan det bli bättre? Ja, om pappa inte hade varit i Tyskland hade han kunnat ta med mig backstage och så hade jag kunnat få träffa Salem, menmen, då hade det blivit overload.

Jag har en fruktansvärd träningsvärk i min rygg efter att ha svankat så mycket på dansen igår. Min danslärare (mycket manlig man, cirka 30 år) har nog gått och blivit lite knasig. Igår började vi med att göra någon slags hindi-dans till någon indisk shaaahaabaalaaha-musiksom uppvärmning och sen gjorde vi en extremt (EXTREMT) feminin dans till Lady Marmalade och jag undrar var tusan den kommer ifrån.

Det blev plugg på biblioteket med Linda idag med, surprise? Men det är nice, man får saker gjorda till skillnad från hemma och framförallt i skolan. I morgon är det julavslutning godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0