I'm gonna sing it all night long

Jag sitter och är barnvakt. Det vill säga, jag sitter och surfar, barnen ligger och sover, jag får pengar. Nu sitter jag och klurar på om jag kan gå och köpa pizza eller inte. Det står mellan pizza eller korv till midag och korv vill jag inte ha. Om jag bara hade numret till pizzerian skulle det vara no problemas, men nu är det så att vår pizzeria vill vara lite hemlig. Deras numme rär nämligen totalt omöjligt att hitta, det finns inte på eniro och det finns inte på nummerupplysningen och det går inte ens att hitta företaget på ratsit. Man kan ju undra vilka skumma affärer de har för sig. Förut kunde jag numret utantill. För de har ett nummer. Fast jag vet inte hur man får tag på det. Nu vill jag väldigt gärna ha en pizza. En husets.

Amanda-Lou hade kalas idag (hon fyller år den 28 juni, that's the Larsson-way to go) och av en kompis fik hon sitt paket inslaget i ett papper med massa Elvisar på. Ball kompis.

Jag vill ha pizza och när jag har ätit pizzan vill jag kolla på Ondskan. Jag glömde inte datorn på jobbet idag.

Mitt huvud är lite kaputt, jag stod i kassan precis hela dagen och till slut visste jag inte vad jag sa till folk. "Jag vill ha en bit morotskaka och en kaffe" "Var det en latte och en chokladboll du ville ha?"

Nu har de inte sagt ett pip på säkert en halvtimme, nu kan jag väl ändå gå och köpa pizza?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0