bananbrasse

I morse höll vi ju då våra hyllningstal. För mig blev det hela avklarat på alldeles för kort tid eftersom jag körde igenom hela talet med näsan i pappret i räserfart, och jag är så fruktansvärt arg på mig själv för det. Flera i klassen höll väldigt fina tal, så fina att jag inte bara blev tårögd som ändå kan se ganska charmigt ut, nej, stora feta tårar var det så att kinderna blev blöta. Efter det var det slut på dagen och tur var väl det för då var det hem och plugga i räserfart. Det gick inte i lika mycket räserfart som talet, men bra gick det i alla fall! Jag hann färdigt med de tre saker jag hade planerat att göra, och visserligen gör inte det så stor skillnad eftersom jag fortfarande har 1000 saker till att göra  men jag kan i alla fall somna med hyfsat gott samvete.

Den är veckan är verkligen bortom hysterisk, bortom galen, bortom stressig. En sån vecka då man får ta en paus från sitt liv och stänga in sig i en bubbla och stanna där tills den är över. Men när den är över, då ni. 13 veckor borta från skolan. 13 veckor utan en enda uppgift att göra. 13 veckor av lediga eftermiddagar att göra vad man vill på.