Jag är en tvivelaktig figur

Det känns bra när det enda sättet att komma hem en fredag klockan åtta är att åka taxi.

Nu är det alltså ingen mer skola på 13 veckor. Det känns förstås galet skönt och praktiken ska verkligen bli jätteskoj. Jag kan ändå inte riktigt låta bil att tycka att det är lite sorgligt, speciellt när lärarna kommer och kramar en i typ fem minuter och får tårar i ögonen för att de inte kommer att se oss på så länge. Hur ska det gå när vi försvinner för gott? Mysmänniskor. Fruktansvärd tur att jag ska praktisera med Linda i alla fall, annars hade det nog inte gått.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0