bananbrasse

Alldeles surrealistisk cykelväg hem. Himlen var helt magisk. Mörk, mörk, mörk, men upplyst i ett alldeles rostrött sken på vissa fläckar. På andra fläckar såg man stjärnorna så klart. Alldeles ihopklämda på de små fälten. Tur att jag inte är mörkrädd. Och tur att jag ibland tycker om att utsätta mig för saker som inte är sådär helt säkra. I skogen var det mörkt och mitt lyse gjorde bara att jag syntes, inte att jag såg, och vad har det för mening när jag är alldeles ensam i skogen? Med Mumford i öronen kom jag hem ändå till slut. På 6 kilometer finns det EN gatlykta. I dimman.

Det mäktigaste man kan göra i hela världen är att plocka fram Elvis Moody Blue-LP, sätta nålen på plats, vrida upp volymen och bara lyssna. Man blir andfådd av att lyssna på den. Bara för att den är så mäktig. När den är slut fattar man inte vad som hände. Man känner sig helt urblåst. Jag minns nog varje gång jag har lyssnat på den för det går inte att göra det så ofta. Magin måste finnas kvar.

Nu har jag kommit hem igen. Mot min vilja. Hade SÅ lätt kunnat stanna i minst två veckor till. Jag älskar ju Skåne. Förutom skånskan, det är den som gör att jag inte skulle kunna bo där permanent. Men allt annat, alla fina och excentriska människor med knasiga idéer, kreativitet och driv, de öppna ängarna och åkrarna som gör att man kan se flera mil, cyklarna, de fina husen, vårt fina hus, vår fina lykta, stjärnhimlen, de små husen i Ystad, Fritidsbaren, stenarna, fisken, chokladkolarutan, loppisarna, Ja. Det är något alldeles särskilt där nere.

Gick från Adriana med så mycket lättare steg än när jag kom. Man får inte glömma bort hur fina människor det finns i världen och man får inte glömma bort hur viktigt det är att umgås med såna som sprider värme och glädje omkring sig, trots att de själva haft det så svårt. Naiara visade sina fina dokumentärer, helt otroligt hur hon träffat så rätt med intervjuerna och fått personerna att öppna sig så mycket. Så starkt.

Och SÅ mycket goda grejer. Brigadeiro, så SJUKT gott så man inte tror på att den smaken faktiskt kan finnas i världen.

De här dagarna på jobbet är så långa, men de dagarna går ju till slut de också och nu har jag fyra dagar kvar till ledighet och på onsdag går tåget till Skåne. Vad fint det ska bli, och sån tur jag hade med tågbiljetterna. Hoppas bara att det inte blir sådär alldeles för läskigt. Det är ju ganska läskigt där till och med när hela familjen är där. Fy, vad har jag gett mig in på? Men sen tänker jag att när jag sitter där och det är sådär kolsvart utanför och vinden vinder runt knutarna och det knakar som att det är någon i rummet bredvid så gör jag en kopp te, kurar in mig i en filt och lyssnar på Frankie boy så ska nog lyckas schasa iväg demonerna i huvudet.

Det vore fint att vakna till en sådär alldeles lagom varm dag utan ett moln på himlen, snöra på sig träningsskorna och promenera längs havet till Tamarama. Sitta en liten stund på favoritklippan och titta på surfarna, kanske kan det någon man känner igen. Bli sådär varm så att man bara måste hoppa i havet. Vågorna är stora, nästan så att det blir lite läskigt, men fortfarande så att jag låter ut ett litet tyst skratt. Promenera tillbaka till Bondi barfota och känna gatstenarnas skarvar under fotsulorna. Gå förbi Sabbaba på vägen tillbaka hem och ta en kaffe. Fast det går ju aldrig att bara gå förbi, stanna kvar och snackar skit med Rachel, Abi, Iswor, Aaron. Sitta en stund vid runda bordet med en stor kaffe och tittar på alla jobbiga duvor som attackerar tallrikarna sekunden personen reser sig upp. På kvällen är det sådär lagom mycket folk på jobbet och alla man vill ska komma är där. Den typiska onsdagsstämmningen bygger upp förväntningarna inför kvällen. Dricka goon ur pappersmuggar och bygga upp förväntningarna ännu mer. Försöka köra en snabb uppiffning i mörkret vid toan när passet är slut, men falafellukten försvinner ju ändå inte. På Beach Road är det fullt med folk. Där är han. Och där är han. Och där är de. Och där är HAN. Virvla omkring och prata med en där, en här, en där borta och en till där. Så töms det plötsligt på folk och lämmeltåget går till Bondi Hotel och på vägen verkar det som om alla tar chansen att visa sin lite konstigare sida. På Bondi Hotel är det proppat på uteserveringen och man måste klämma sig fram, men på slutet är det bara de rätta personerna kvar, och efterfesten blir precis där man hoppas att den ska vara. .

Ja vore fint.

Skulle färga håret. Jättefail. Så skulle jag färga det igen. Fail igen. Mitt hår har aldrig mått sämre.

Har haft väldigt mysiga dagar i alla fall. Karolina och Daniel är här och lite familytime är ju alltid lika välbehövligt. Promenera, ligga på bryggan och läsa, plocka svamp, äta massa god mat och fika med Charlotte och Ludvig. Sånt där är bra och imorgon tror jag att det blir en till bra dag. Fullspäckad är den i alla fall! Två museer, en bio, en lunch, en middag med en bror! Låter som en hit.

Lyssnar på Django Reinhardt och Chet Baker och tänker att det måste ha varit mysigt att leva på 30-talet.

Man känner sig aldrig så ensam som när man köper en portionsförpackad laxfilé att avnjuta en lördagkväll. Men JÄKLAR vad god den blev. Aldrig lagat så god lax. Nästan aldrig ens ätit så god lax faktiskt. Smälte i munnen.

Drömmer om svindlande berg, gräsklädda dalar, joshua trees och varma svepande ökenvindar. Om ljuva harmonier som får de torra grässtråna att vaja i vinden och om blommiga kaftaner som virvlar tillsammans med de rosa blombladen.

Beatniks, sputniks, surrealistiskt, revolutionärt, drömskt, majestätiskt, harmoniskt, smutsigt, litterärt.

Långa slingrande snirklande krokiga vindlande raka svängande smala breda vackra planlösa stänglade fängslade fängslande finala fatala banala radikala rationella smutisga dammiga jordiga nedgångna uppgångna slutande

Har köpt min kanske tionde svarta tushpenna. Ibland kommer det ut något som landar på ett papper, ibland inte. Vi får se hur det slutar den här gången.

Tror att jag vill åka till Skåne trots allt. Skulle vara fint även om ingen är där. Cykla och köpa bröd. Cykla och köpa nyrökt fisk. Cykla till havet. Cykla till loppisar. Cykla på vägarna som bara sluttar sådär alldeles lagom. Ta med en riktigt bra bok man inte kan lägga ifrån sig, ta med filmer som kryper inpå skinnet, ta med ett block och en penna och fylla det med ord och bilder och krumelurer. Vara rädd när mörkret kommer, men tända en värmande brasa och skrämma bort demonerna.

jag gillar enmansorkestrar
jag gillar är månen är större och mer orange än den egentligen ska vara
jag gillar vispgrädde
jag gillar smutsig blues
jag gillar michael bolton i smyg
jag gillar 60-talet
jag gillar att bli uppslukad av en serie
jag gillar att ta i att jag kan i den där satsen i für elise där man får det
jag gillar att höra historier om andras liv
jag gillar att försöka lära mig nya saker på gitarren även om det inte låter så bra
jag gillar att spela unchained melody från den där sista liveinspelningen med elvis på allra högsta volym i min lp-spelare

Det är jobbigt att digga till Lasse-Stefanz när det är massa norrmän som hänger över en. Word Berit.
Man lär sig mycket av att lyssna på radioprogram. Och det är väldigt skönt att ha något att lyssna på när man gräver i jorden. Idag har jag avverkar ett sommarprogram med Josephine Bornebusch, ett vinterprogram med Hans Rosenfelt, ett Karlavagnen om musik, ett vinterprogram med Lotta Gray, ett Karlavagnen om första fyllan och ett Oförnuft och Känsla om rädsla. Spännande grejer faktiskt. Det är lite sjukstuga här hemma just nu, försöker hjälpa till så gott jag kan. Just nu kan jag inte riktigt bestämma vad jag ska göra. Är jag sugen på att titta på film, titta på Gossip Girl, kanske dra igång det där makraméprojektet, kanske rita en bild. Det var längesen nu.

När man gräver i jorden kan man hitta alla möjliga olika konstiga och äckliga saker. En orm. Ormägg. Maskar som knutit ihop sig i knutar. Maskar som man råkar ha itu på mitten men som ändå krälar vidare. Maskar som bajsar. Det var nog det äckligaste.

Det är skönt att jobba i trädgården. Svårt att sluta faktiskt, jag som alltid hatat allt som har med trädgården att göra, för allt har ju inneburit att vara hjälpsam. Jag var aldrig så värst hjälpsam när jag var typ 15 så det känns så bra att äntligen uppskatta det. Spara massa bra podcast på iPhonen och stå och gräva upp tistlar är faktiskt så mycket roligare än vad det låter. Vad ska jag lyssna på imorgon tro?

Det känns bra att vara hemma. Det känns bra att leva ett nyttigt liv igen och det känns bra att vara här där mina fina vänner är. Jag har fortfarande många att träffa, många att catcha upp med, men det får ta sin tid, just nu är det så himla skönt att bara vara här och spela piano, titta på film, jobba och kanske simma lite i den kalla sjön. Gå lite promenader och kanske påbörja något litet projekt. Makramé känns väldigt lockande, kanske imorgon!

Nu är jag på resa så då har jag en resedagbok istället. Den kan man läsa om man vill. Resedagboken

Gah, fullproppad vecka. Varenda liten sekund är planerad, usch så ospontant. Inget rum för äventyr här inte (eller?) Måndag: träna, gå ner på stan, kirra grejer på biblioteket, ladda på busskort, hem, städa, laga mat, underhålla Lotten, äta middag med Charlotte, underhålla Charlotte, sova på golvet eftersom Charlotte sov i sängen. Tisdag: vakna alldeles för tidigt, ha en katastrofal morgon på jobbet, räkna ner minuterna tills Julia skulle komma, Gå från jobbet, ragga flyttkartonger, handla mat, ragga flyttkartonger igen, åka hem, packa träningsväskan, glömma skorna, träna ett ganska så ovärt pass, vara busig och smita in på ett afropass, åka hem, städa, laga mat, äta supermys middag med Naiara, diska, fundera på om jag kanske borde börja packa lite, stanna uppe alldeles för länge. Onsdag: vakna alldeles för tidigt, ha en förhoppningsvis lite bättre morgon, räkna ner minutrarna tills Julia kommer, gå från jobbet, åka till Stockholm, hämta pluttsystrar i skolan, underhålla pluttsystrar, träffa resten av la familia, äta en troligtvis underbart god middag, somna mätt som en plätt i en underbart bekväm säng. Torsdag: åka direkt från Stockholm till jobbet, jobba hela dagen, direkt till Floggan för en sista sväng på Alan's med the gang åh!, promenera hem, sova, Fredag: jobba hela dagen, åka till mamma, fira henne, sova kvar där. Lördag: åka direkt till jobbet, jobba till sex, förhoppningsvis göra något spännande trots att jag verkligen inte borde, komma hem sent, sova. Söndag: Flytta.

Jag var bara tvungen att skriva ner allt för att se om det verkligen är så illa som jag tror. Det är det. Och det skulle kanske inte vara så illa om det hade varit en helt vanlig vecka. Men det är det ju icke, det är flyttvecka indeed, vilket betyder att jag någon gång måste klämma in att PACKA. Om jag känner mig själv rätt kommer jag att sitta uppe hela natten på lördag och panikpacka och vara skitsur och grining hela söndagen när mamma+Sven kommer och ska hjälpa till.

Jag hade i alla fall en ganska så killer helg. Speciellt fredagen, åh! Helt underbart. Jag vill bara gå på brasilianska fester under resten av mitt liv. Lördagen blev lite spontan, söndagen blev mycket spontan efter en mysig fika med allesammans!

Torsdag = komma hem slutkörd i huvudet efter lite Hugo's på ungdomens hus. Det är så intressant!! Jag blir så fascinerad av att höra alla diskutera världen på en helt annan nivå än vad man läser i tidningar, ser på tv, lär sig om i skolan. Jag känner mig så upplyst. Filmen vi såg idag var också superintressant, och väldigt pedagogisk så att till och med jag förstod, om pengar, miljö och energi och hur allt är knutet till varandra. Åh om de ändå visade den filmen i alla skolor.

Imorgon vankas det lite party, men det ska nog inte riktigt bli lika party som förra helgen tror jag nog. Eller nej, var det två veckor sen? Ja det var det, ojojtokigt vad tiden går fort. Kul hoppas jag att det blir i alla fall!

De dagarna jag är helt inställd på att vara aktiv och duktig och städa och tvätta och diska och ordna upp mitt liv brukar oftast sluta med att jag ligger i min kuddhörna hela dagen. De dagarna jag är helt inställd på att få ligga i min kuddhörna hela dagen brukar oftast sluta med att jag blir rastlös och måste sysselsätta mig med något betydligt mer stimulerande. Den här dagen blev som det sistnämnda, och istället för en dag i kuddhörnan blev det en promenix till IKEA med Lottispott. Mysigt! Speciellt köttbullarna mums. Usch jag såg en sån hemsk film idag, barnen som inte fanns. Fy. Bra, men usch. Måste smälta den lite med In the land of women nu, ganska så mycket mysigare.

Ojoj, mer äventyr. Skulle helt klart inte få någon employee of the monthutmärkelse om chefen hade haft någon aning om hur allt stod till idag. Men en upplevelse rikare blev jag, eller kanske ännu fler. Det skulle kunna bli så att det här året fortsätter så här och det skulle göra mig glad. Det finns många fina människor här i världen och det är alltid kul när någon ny dyker upp från något hörn. Jag hade i alla fall en fruktansvärt bra kväll igår, och en supermys kväll idag. Nu väntar några få men välbehövda sömntimmar. Jag längtar väldigt mycket till sisådär klockan halv sex i morgon kväll.