won't you bring back all the colors to my dreams
Alldeles surrealistisk cykelväg hem. Himlen var helt magisk. Mörk, mörk, mörk, men upplyst i ett alldeles rostrött sken på vissa fläckar. På andra fläckar såg man stjärnorna så klart. Alldeles ihopklämda på de små fälten. Tur att jag inte är mörkrädd. Och tur att jag ibland tycker om att utsätta mig för saker som inte är sådär helt säkra. I skogen var det mörkt och mitt lyse gjorde bara att jag syntes, inte att jag såg, och vad har det för mening när jag är alldeles ensam i skogen? Med Mumford i öronen kom jag hem ändå till slut. På 6 kilometer finns det EN gatlykta. I dimman.
Imorgon flyttar jag.
Idag hade Searching for Sugar Man premiär. Se den. Jag såg den i onsdags och är fortfarande helt tagen. Silver magic ships, you carry, jumpers, coke, sweet mary jane.
Fin, fin kväll med Lotten, Linda och Fredrika runt i hela Uppsala.
Nu är jag taggad på att packa upp mina saker. Hälsa på mina nya huskompisar. Gå på upprop. Utforska Grebbestad. Rycka lin. Sy.
Kommentarer
Trackback
