Come on baby light my fire
Nu har jag kommit hem igen. Mot min vilja. Hade SÅ lätt kunnat stanna i minst två veckor till. Jag älskar ju Skåne. Förutom skånskan, det är den som gör att jag inte skulle kunna bo där permanent. Men allt annat, alla fina och excentriska människor med knasiga idéer, kreativitet och driv, de öppna ängarna och åkrarna som gör att man kan se flera mil, cyklarna, de fina husen, vårt fina hus, vår fina lykta, stjärnhimlen, de små husen i Ystad, Fritidsbaren, stenarna, fisken, chokladkolarutan, loppisarna, Ja. Det är något alldeles särskilt där nere.
Det var lika kaos att komma till Stockholm som det var att komma hem efter Norge. Usch, folk överallt som har något att tycka till om. I Skåne får man göra precis vad man vill. Som att sjunga med högt till Patti Smith när man susar fram på cykeln. Det är bra.
Kommentarer
Trackback
