Send me to hopefulness

SUVERÄN kväll igår. For real. Big time. Fo'shizzle. Jag var den bekväma personen jag är och kom runt halv nio trots att det var insläpp klockan tre för att slippa alla skatepunkband jag hade tyckt var jättebra för tre år sedan. Hittade Louise, Sona, Hannah och lite så som hade knipit platser längst fram. Jag minns inte riktigt hur det var när Molotov Jive började spela. Tokigt kanske? Hold me tight, like a gun. Det var roligt. Det var det verkligen. Can you imagine what it's like singing your heart out everynight. Mina vader låter mig påminnas om hur roligt det var. Introt till Nicotine, bam. Trots att publiken var miniliten var det sånt röj och det blev dansdansdans. Paint the City Black. Efteråt var det Sugarplums tur och det började med en liten downer när Victor berättade att Carl hade tappat sin röst och inte kunde sjunga. Så ingen In Berlin, ingen Marigold, ingen Caroline. Dock blev det istället Last Chance med Anton, Sweet Jackie, Jumpin' Jack Flash, och She med Anton och Johan shoop. Victor hade ingen tröja under kavajen shoop. De gjorde precis rätt i Godfever och det blev toktok. Allt var väldigt bra. När jag kom hem var jag mer slut än jag någonsin varit. Allt var slut, nere i botten. En enda sak hade kunnat göra kvällen ännu bättre än vad den var men den fick hända i det omedvetna.

Idag fick jag lov att åka till Uppsala för lite pianogrejs men när vi kom tillbaka till Stockholm blev det Indian Curry House shoop. Sen var det så fint ljus när vi kom hem att det inte gick att låta bli att gå ut och fota. Det blir ett beroende. Att dra i rapid wind levern. Bokehbokehbokeh.

Suveräntsuveräntsuveränt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0