bananbrasse

Jag kom igen idag. Det blev en bra dag på många sätt och vis, egentligen alla sätt och vis faktiskt. Vi kom någon vart på kortfilmen, pancakes till lunch, psykologi på eftermiddagen (psykologi har blivit mitt favoritämne big time, så sjukt intressant och man bara inser massa saker hela tiden och ni förstår inte hur glad jag är att jag valde det istället för rörlig bild). Jag missade tåget med en sekund. Dörrarna stängdes som i slow motion framför mina ögon men jag räckte inte till. Men det var ju ingen fara, det gick ett till efter en kvart. The Wrestler var bra men blodig och sånt kan ju bli lite jobbigt för handlederna men den hade fint foto och den var lite omtulande. Sen träffade jag en frusen Isabelle och då var det Timo och vi måste ha blivit gamla för vi valde att sitta ner på stolarna med 50+gänget istället för att stå och hoppa bland 15-åringar men det var bra så. Timo fick mig att inse än en gång att han är världens finaste människa. Ingen kan göra en så glad som Timo kan. Ingen kan se så lycklig ut som Timo kan. Ingen kan få en att säga så mycket åh som Timo kan. Men ingen Joel.