Can you hear me when I walk away?

Att skjuta upp saker har som för de flesta andra alltid varit min specialitet, men jag har alltid fått dem gjorda, kanske beror det på prestationsångest. Nuförtiden får jag inte ens den gnagande känslan när det är något som bara ligger och väntar på att bli gjort vilket leder till att jag inte har färdigställt en enda sak sedan innan sommaren. Bra exempel: jag har ännu inte gått och lagt mig trots att mitt mål är att gå och lägga mig innan halv elva, asolut senast prick. Det handlar om självdisciplin. Jag skulle inte bli en bra munk.

Det står en självmordsbenägen katt i fönstret.

När jag har allt i en ask blir jag inte ens frestad att öppna den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0