bananbrasse

Idag klippte jag håret. Det finns inget ställe man känner sig så utsatt som i en frisörstol. "Kan du hjälpa mig att kamma ut hennes hår? Hon har väldigt många tovor", "Det var ett tag sedan du klippte dig va?", "Oj, du jag kommer nog behöva ta sådär en tre-fyra centimeter ser jag nu". Och så ser man dessutom så ful ut man bara kan, det svarta skynket som trollar bort hela halsen, mittbenan, klämmor som håret är uppsatt i lite varstans och så halvvått, helt livlöst hår som ligger slickat kring huvudet. Nej, inte undra på att jag går till frisören kanske två gånger per år.

Nu är min novell nästan färdig. Så som jag kämpat. Jag är dock blind för den, jag har ingen aning om vad som är vad, och jag kan inte för fem öre avgöra om den är någorlunda bra överhuvudtaget.

Det här kan vara det mest komiska jag sett.