Oh please Jesus wont you give me a sunnier day

Jag har länge haft en tanke som legat och grott i bakhuvudet. Jag har känt en stark känsla av att min iPod kan läsa mina tankar och idag tror jag att jag fick beviset. Min fina rödrosa iPod har alltid tjänat som en bästa vän i fickformat, eftersom den konstant spelar upp låtar med exakt de artister jag känner för att lyssna på när jag väljer blanda spår, men idag drog den vänskapen ett steg längre. Jag satt på tåget och skulle lyssna på den första låten för dagen, alltid ett lika heligt ögonblick. I mitt huvud fanns det en extrem längtan att få höra en Mando-låt, och jag hann tänka "snälla spela en Mando-låt" säkert tio gånger innan jag till slut fick höra resultatet. Ni kan förstå min upphetsning när jag hörde de första mjuka oooandena i Sweet Jesus.

I mitt huvud finns det andra tankar som gror. I början var de som ärtor men nu har de fått stjälkar och växt så att de inte längre får plats i hjärnan. Snart kommer de inte stå ut längre och bryta sig ut genom öronen och så gäller det att jag vet vad jag sysslar med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0