Love will turn you around
Det här inlägget kommer att bli sjukt långt, bara så att ni vet.
I förrgår var det Florence Valentin i Kungsan som gällde. De skulle spela på Vänsterpartiets årliga 1:a maj-firande, så innan de började spela var det en massa tal med hjärntvättade vänstermänniskor, men vi roade oss istället med att sno heliumballonger av en vänstertant och . Florence var jäkligt bra, inte riktigt samma feeling som på 44:an, men sjukt bra ändå! Det blir ju inte så mycket drag på såna där grejer men det gjorde inte så mycket, vi stod längst fram och dansade ändå. Efteråt begav sig de flesta hemåt, men jag, Oskar, Romina och hennes bror fick för oss att gå på nån sosse-grej där Svensk Pop skulle spela, men när vi kom dit var det redan slut, så då åkte vi hem istället.
På fredagen åkte vi till Uppsala vid typ tolv för att kolla när Littlemarbles spelade på något event JC hade. Jag skulle dock gå och jobba så jag hann bara se två låtar, men de är så jävla bra. Jag filmade lite, kanske lägger upp på tuben sen så att ni får se. Anyways, sen var det ju jobb som sagt och jag jobbade till klockan åtta då jag gick några få meter från jobbet till Katalin där Timo Räisänen skulle spela och träffade sällskapet, Linda, Lotten, Oskar och Lottens mamma som agerade eskort eftersom vi är för små yes.
Vi stod nääääära scenen, väldigt nära Timo, men ännu nämre Joel...*dregel dregel* (det visade sig vara väldigt lönsamt, ooohja!) så det var rajtan-tajtans. Allting var bara väldigt perfekt, men precis som det ska vara efter en riktigt bra spelning kommer jag inte ihåg så värst mycket. Eller jo, jag kommer ihåg att Timo är världens charmknutte, att Niels har jäkligt grymma moves, att Hans inte har fullt så grymma moves och att Joel har världens finaste leende, om inte finare. Fy tysan vad bra det var i alla fall. När spelningen var slut ställde sig Timo och Hans och sålde lite grejer, så då passade vi på att kila fram till honom en sväng,. Han måste vara den mysigaste personen som finns, Timo alltså, inte Hans. Vi tänkte ta kort med honom, och innan jag tog mitt kort frågade jag om en kram, och det fick jag med besked. Han ger världens mysigaste kramar, BIG TIME! Han kramar ashårt och aslänge och riktigt gosar in sig vilket vi tycker om, yes. Och sen när jag skulle ta bilden med honom höll han kvar lika hårt och gosade in sig ännu mer och typ klappade mig på ryggen och var hur mysig som helst. Man blir så kär i honom, det går verkligen inte att undvika. Som sagt, han är mannen. Jag och Lotten gick hem till henne för att sova efteråt och vi var lite uppspelta så det blev inte så mycket sömn, så det var tur för mig att det var jättelugnt på jobbet idag.
Ett bra tecken på att en spelning varit väldigt bra är att är lite melankolisk dagen efter, och det var jag idag kan jag säga. Shit vad jag längtade tillbaka, jag skulle kunna uppleva den där kvällen varje kväll. Fast det är lite konstigt, för dagen efter Håkans spelning som verkligen var insane kände jag i princip ingenting, men nu efter Timos, och jag lyssnar inte ens övermycket på honom, så var jag helt nere.
Här får ni ett litet treat:
I förrgår var det Florence Valentin i Kungsan som gällde. De skulle spela på Vänsterpartiets årliga 1:a maj-firande, så innan de började spela var det en massa tal med hjärntvättade vänstermänniskor, men vi roade oss istället med att sno heliumballonger av en vänstertant och . Florence var jäkligt bra, inte riktigt samma feeling som på 44:an, men sjukt bra ändå! Det blir ju inte så mycket drag på såna där grejer men det gjorde inte så mycket, vi stod längst fram och dansade ändå. Efteråt begav sig de flesta hemåt, men jag, Oskar, Romina och hennes bror fick för oss att gå på nån sosse-grej där Svensk Pop skulle spela, men när vi kom dit var det redan slut, så då åkte vi hem istället.
På fredagen åkte vi till Uppsala vid typ tolv för att kolla när Littlemarbles spelade på något event JC hade. Jag skulle dock gå och jobba så jag hann bara se två låtar, men de är så jävla bra. Jag filmade lite, kanske lägger upp på tuben sen så att ni får se. Anyways, sen var det ju jobb som sagt och jag jobbade till klockan åtta då jag gick några få meter från jobbet till Katalin där Timo Räisänen skulle spela och träffade sällskapet, Linda, Lotten, Oskar och Lottens mamma som agerade eskort eftersom vi är för små yes.
Vi stod nääääära scenen, väldigt nära Timo, men ännu nämre Joel...*dregel dregel* (det visade sig vara väldigt lönsamt, ooohja!) så det var rajtan-tajtans. Allting var bara väldigt perfekt, men precis som det ska vara efter en riktigt bra spelning kommer jag inte ihåg så värst mycket. Eller jo, jag kommer ihåg att Timo är världens charmknutte, att Niels har jäkligt grymma moves, att Hans inte har fullt så grymma moves och att Joel har världens finaste leende, om inte finare. Fy tysan vad bra det var i alla fall. När spelningen var slut ställde sig Timo och Hans och sålde lite grejer, så då passade vi på att kila fram till honom en sväng,. Han måste vara den mysigaste personen som finns, Timo alltså, inte Hans. Vi tänkte ta kort med honom, och innan jag tog mitt kort frågade jag om en kram, och det fick jag med besked. Han ger världens mysigaste kramar, BIG TIME! Han kramar ashårt och aslänge och riktigt gosar in sig vilket vi tycker om, yes. Och sen när jag skulle ta bilden med honom höll han kvar lika hårt och gosade in sig ännu mer och typ klappade mig på ryggen och var hur mysig som helst. Man blir så kär i honom, det går verkligen inte att undvika. Som sagt, han är mannen. Jag och Lotten gick hem till henne för att sova efteråt och vi var lite uppspelta så det blev inte så mycket sömn, så det var tur för mig att det var jättelugnt på jobbet idag.
Ett bra tecken på att en spelning varit väldigt bra är att är lite melankolisk dagen efter, och det var jag idag kan jag säga. Shit vad jag längtade tillbaka, jag skulle kunna uppleva den där kvällen varje kväll. Fast det är lite konstigt, för dagen efter Håkans spelning som verkligen var insane kände jag i princip ingenting, men nu efter Timos, och jag lyssnar inte ens övermycket på honom, så var jag helt nere.
Här får ni ett litet treat:
Kommentarer
Trackback
