bananbrasse

Min näsa är öm och blå och jag vet inte varför. Jag vet när det hände, men hur är en fråga som kommer att förbli obesvarad. Det finns en liten känsla som säger att jag svimmade och antingen ramlade mot köksluckan eller ner på golvet. Vid en tidpunkt hade jag nämligen huvudet lutat mot köksluckan och någonting säger mig att jag också låg på golvet en stund, men jag kan inte säga säkert om så är fallet. Så kan det gå när man läser för obehagliga böcker.

Min lördagkväll var sommar. Glass på Nybron med Lotten och Fredrika, fulla uteserveringar, drägg i raggarbilar och lättklädda människor. Sjukt mysigt och sjukt välbehövligt. När man bor på landet får man ibland dra till med drastiska åtgärder för att kunna göra saker på kvällarna, så för att få ihop allt igår blev det så att jag skulle ta mig en liten promenad hem från bussen, en ganska lång sådan. Inte mig emot dock, jag såg faktiskt fram emot det. Efter att jag hade gått i cirka 15 minuter kom det en cykel farandes emot mig med en väldigt välbekant person på sadeln som frågade om jag ville ha skjuts hem, han hade till och med lagt en kudde på pakethållaren. Han kan allt vara en omtänksam man ibland min låtsasfader. Det blev en cykeltur i högt tempo och knogarna vitnade när jag höll tag i kanten på pakethållaren. Cyklar är inte min starkaste sida.

Nu har jag varit uppe halva natten och fixat med lite hemlisar, bådar gott inför matteprovet jag måste få vg på i morgon.

Slumpen kan vara livsavgörande, en tanke värd att ha i bakhuvudet.