bananbrasse

Hos familjen Larsson, eller borde man kanske säga familjen Secher, kan man inte bara äta mat som alla andra. O nej, först ska man odla maten själv, grönsakerna alltså, en bondgård har vi inte. Än. Det är inte bara en sort av varje grönsak heller, nejnej. Mängder av sorter ska det vara så att man kan jämföra förstås. Dessa odlingar tas hand om med stor vördnad för att få så stora och fina grönsaker det bara går. När det sedan är skördat ska allt fotas, först innan det tillagas, sedan på uppläggningsfatet och till sist på tallriken. Hela odlingsprocessen är självklart noggrannt dokumenterad med fotografier även den. Om det är det första tillfället man prövar en viss grönsak det finns flera sorter av måste man förstås hålla koll på vilken som är vilken med prydliga lappar. När maten väl är på tallriken, fotad och klar, kan man med stor press börja äta. Man kan ju inte helt känlsokallt kasta i sig maten som blivit så aktningsfullt omhändertagen. En bit in i måltiden är det dags för den viktiga diskussionen, vilken sort var nu godast? Det kan bli långa och intensiva diskussioner, men ingen har kommit till skada. Igår var det potatisprovning. Alla var eniga om att Juliette var godast. Fast inte godare än Amandine.