bananbrasse

Jag har insett att jag är väldigt bortskämd. Inte med materiella saker kanske, men jag behöver aldrig anstränga mig för nånting. Till exempel min praktikplats, den behövde jag inte lyfta ett finger för att skaffa (om jag nu bestämmer mig för att ta den), mitt jobb, chefen kom och frågade mig en dag när jag satt och fikade om jag ville börja jobba där (efter att jag hade praoat där tidigare, en praoplats som min mamma hade ordnat), mina betyg, det brukar ordna sig bra trots att jag inte anstränger mig så värst mycket. Om jag hamnar i någon slags problem ringer jag bara mamma så får hon fixa det, och det brukar också vara hon som får ringa mina jobbiga telefonsamtal. Jag glider igenom livet på ett bananskal och jag hatar att det är så. Jag vill kämpa och klara av jobbiga saker själv, vara stark. Jag vill inte komma ut i den riktiga världen och inse att jag är en mes som inte kan ta hand om sig själv.