bananbrasse

Den här dagen har varit helt perfekt. Fast den började inte så perfekt kanske, jag försov mig och det var verkligen ingen bra dag att göra det på om man säger så. Som tur var fanns min brorsa där och såg till att jag kom upp så det blev inget större problem. Redan på morgonen märkte man att det skulle bli fint väder, himlen var alldeles stjärnklar och det var sådär friskt och härligt i luften. Klockan kvart i sju var det samling vid stationen och klockan sju gick bussen som skulle ta oss till Romme. På vägen visades Rosa the movie, kanske inte så super, men den fick i alla fall tiden att gå fortare. Solen gick upp under resans gång och allting var bara så fint, alla små röda stugor, skogen och de alldeles blanka sjöarna. Rätt var det var åkte vi förbi skylten som berättade att vi faktiskt befann oss i Borlänge kommun. Det var mäktigt. Man kände sig bara hemma helt enkelt. När vi hade hämtat alla skidor och fått på oss vantar och mössor och skidglasögon bar det ut i backen, och efter en lite skakig start gick det helt okej, det ser inte så snyggt ut när jag åker men det är ju sjukt roligt i alla fall. Solen fortsatte att skina och lyste upp det fina dalska landskapet och jag blev alldeles kär i Dalarna, när jag stod där på toppen av berget och såg ut över skogen och de vita kullarna blev jag alldeles överväldigad. Helt plötsligt bara insåg jag ännu mer vad alla låtar Mando har gjort om Dalarna handlar om och jag blev helt säker på att jag någon gång i framtiden ska köpa en sommarstuga i Dalarna. Här får ni förresten en liten bild så ni kan se med egna ögon hur fint det kan vara en solig dag i skidbacken! (Det är Linda som tagit den eminenta bilden btw)

Jag hade med mig en riktigt mumsig matsäck (pitabröd med en röra gjord på creme fraiche, tomat, lök, vitlök och chili och kyckling stekt i tacokrydda) och en stor fet 200 grams Marabou Daim, goooott! Det fanns förresten lite nya backar i Romme, och alla de var riktigt bra, så det var roligt värre. Det som fulländade Romme-vistelsen var en megasöt kille i liften. Det är ingen riktig skidresa utan en snygg liftkille liksom. Jag råkade dock sitrra lite för mycket på honom, så han blev nog lite rädd. Det var helt perfekt väder hela dagen, solen sken precis hela tiden och jag varken frös eller svettades en enda gång och det enda som var lite lite jobbigt var att det började blåsa skitmycket, men bara typ de två sista åken. På bussresan hem visades Scoop, en Woody Allen-film och det var perfekt för jag har inte sett någon av hans filmer men velat göra det aslänge, och den var faktiskt väldans bra. På hemvägen fick vi också se hur en solnedgång kan se ut i Dalarna när solen går ned över en sjö där isen ligger alldeles blank, vackert vackert! När vi kom hem bjöd mamsen på potatismos och falukorv, ingen höjdare egentligen kanske, men det passade så himla perfekt just idag. Nu sitter jag och lyssnar på Håkan Hellström och bara njuter.

Sorry för att inlägget blev långt och väldigt pretto, men jag känner mig så glad och bara förälskad i allt i dag så jag kunde inte låta bli! Jag har nog aldrig tidigare uppskattat Sverige så mycket som jag har gjort idag, och det känns bra, man ska vara lite patriotisk ibland.