bananbrasse

Nu ska jag berätta om min dag. Min fantastiskt underbara toppendag. Slet mig själv ur sängen halv sju efter fem timmars sömn och ilade iväg till jobbet. (På vägen hann jag även få ståplatsbiljetter till Coldplay.) (Min bror är bäst i världen.). Kom dit och insåg att nyckeln till kontoret inte hängde där den skulle och att vi alltså inte skulle kunna komma in. Vi sms:ade vår handledare och frågade var den var och fick svaret att han hade den och skulle komma med den om en timme. Fine tänkte vi, lite chill i fikarummet med chaite är ju inte en fel start på morgonen. En timme gick, två timmar gick, tre timmar gick utan vare sig handledare eller nyckel, och inte ens ett ynka sms eller telefonsamtal så vi kunde veta hur länge det skulle dröja innan han kom fick vi heller. Vi kunde inte heller jobba eftersom min dator var inlåst på kontoret. När de där tre timmarna hade gått var det bara att gå hem. Efter en stund ringde han och "bad så hemskt mycket om ursäkt" och sa att ja...vi kunde ju göra lite som vi ville under eftermiddagen, han var i alla fall där nu och kontoret var upplåst. Jag som inte är en så iskall person låtsades att jag var det och jag tror att han kanske var lite paff att vi reagerade och faktiskt visade att vi var jävligt förbannade. Det känns inte som att han väntade sig det när han efter att ha fått en utskällning av en från ett annat kontor som vi hade berättat allt för sa inget mer än: äh, de klarar sig.

(Det här hände dessutom efter en rad andra mindre skoj saker han har haft för sig så han är inte vår bästa vän just nu.)

Så det var det jag fick vara med om i dag när jag egentligen hade kunnat ligga och sova hela dagen vilket jag hade behövt mer än något annat.

Half Nelson är en rasande intressant film. Satans bra.